lördag, februari 27, 2010

Sånger på andra våningen.


Jag åker dubbeldäckare med Christer Björkman.
Det är nästan som att flyga väldigt nära marken.
Eller åka tåg väldigt högt upp.

Jag hoppas inte det kommer någon oväntad
tunnel och liksom skalperar mig.




tisdag, februari 23, 2010

Happysocks


Jag upptäckte till min förtret att biljetterna till Mumford & Sons
var slutsålda och fick givetvis lite smått panik.
Berättade detta med stora armviftningar för min chef
(som jag skulle dit med) varpå han genast lugnade mig.

Ni kan ju gissa vad detta är..



Min chef i the happysocks. Ni fattar ju hur bra han är.



måndag, februari 22, 2010

Kreativ blogger!



Woho! Jag har fått en kreativ blogger-utmärkelse av

min fellow bloggerska och vän Alltochlitedärtill!
Jag tackar allra ödmjukast min kära.

Då skulle man tydligen berätta sju saker om sig själv.
Jag väljer att gå på onödigt vetande.

I. Jag friktionsvärmer alltid mina fötter mot mattan
innan jag går och lägger mig.

II. När jag var liten skulle jag spela fotboll,
tog sats och sparkade
allt vad jag hade... missade bollen, ramlade baklänges
och spräckte skallen. There was blood. Lots of it.
Vi åkte till akuten och min mammas tandläkare (?)
limmade ihop huden med blått super-hud-lim.

III. Jag drömmer i hemlighet om att få sjunga opera
men skulle förmodligen aldrig våga.

IV. Jag är halvfinsk men slutade prata
(det lilla jag kunde) för jag blev retad som barn.

V. När jag var liten och Ingvar Karlsson var
stadsminister och pratade på TV, sprang jag alltid fram och
kramade och pussade på skärmen för jag tyckte han såg så snäll ut.

VI. Jag har vägt i stort sett alla för och nackdelar, och insett att
ett liv som vampyr hade passat mig alldeles utmärkt.

VII. Jag är beroende av Fun Light, Extra Eucalyptus, Camel Blue och Kaffe.
Utan inbördes ordning och inte nödvändigtvis tillsammans.


Jag skickade denna fina utmärkelse vidare till;


Grattis! Dunder och granater!

Christian & the 2120's


Bilder från plåtningen som aldrig blev av
Fredagen min kamera tog självmord.

Goda nyheter är,
att plåtningen blev av några dagar senare med lånekamera
och min lilla älskling är nu muterad och återupplivad.




Musiken hittar du här


lördag, februari 20, 2010

White blank page


Det här kan faktiskt vara så att det är det absolut bästa
som gjorts sedan jag sprang omkring i buffalokopior.

Och jag ska fanimej se dom i April. Frågan är inte om,
utan hur mycket jag kommer gåshuda.
Förmodligen också gråta en skvätt.

fredag, februari 19, 2010

Mannen bakom kulisserna



Jag förstår att några utan er kanske rynkade på ögonbrynet
när jag pratade om Mikael B Tretow och undrar;

"Jaha? Och vem fan är det?"

Jo ni förstår. Han har inte bara gjort den fantastiska biten
"Den makalösa manicken" som blev en hit på Svensktoppen
och en av de mest spelade låtarna 1986,
utan även varit ljudtekniker (både live och i studio) åt ABBA,
tekniker och producent åt bland annat Pugh Rogefeldt,
Ted Gärdestad, Lill Lindfors och Jojje Wadenius.

Japp. Så nu vet ni det.
Han förtjänar ju helt klart mer uppmärksamhet
med tanke på låtar som manicken och hubba-hubba.
Genialt.

onsdag, februari 17, 2010

The harakiri-cam.






Min älskade kamera har dött. Martyrdöden.


Den begick Harakiri.
Den kände att "Jag dör hellre en ärofylld död,
än att hamna i händerna på min fiende".

Jag kontrollerade den innan en plåtning i fredags,
kom till location, riggade lite, satte på den...
.... ingenting. Tyst bara tomt.

Jag lovar att det var för att jag bara några dagar innan tänkte att jag skulle vilja köpa en ny.


tisdag, februari 16, 2010

Jag har levt en lögn.



När jag var liten fick jag en LP utav min pappa med ett band som hette Caramba.

Jag älskade den plattan och kunde varenda text.
De sjöng på låtsasspråk. Men det gjorde inget, jag kunde de ändå.
Alla känner ni väl till låten "Hubba Hubba - Zoot Zoot"?

Men har ni hört hitlåtarna "Spottnijk", "Fido" eller "Aihto".
Haha, jag skrattar bara jag tänker på det och jag skulle säkert
kunna "texterna" än idag om jag spelade skivan.


Första versen i Spottnjik:
Djalla strejnevt millo vladja alla pjotr
Zillij bludder azza schlödder lile fjodor
Vladivostok stratzkla vjella drammi ulka
Salmonella vidri schnuska katapulka

Pappa berättade också att det var inga som visste vilka bandet bestod av.
Det ryktades om att Ted Gärdestad, Björn och Benny var med.
Även att Mikael B. Tretow hade ett finger med i spelet.

Jag började prata med en vän om detta igår,
och var ju såklart tvungen att googla detta när jag kom hem.

Tror ni jag blev besviken när jag såg att Tretow tillkännagav sig 1991?
Jag har levt en lögn.

onsdag, februari 10, 2010

That's them allright..








D: Har precis deklarerat. Har varit ett orosmoment, men nu fick jag hjälp och det är skönt att ha det gjort.
Första gången jag gjorde det. Har du eget företag?

A: Bläää fy jaghatarhatardet. ja

D: Hade för mig det. Det känns väldigt onaturligt.. Det känns som att åka ut i rymden tycker jag. Och revisorer och bokföringsassistenter är som utomjordingar.

A: Hahhaha ja verkligen!!! Skattmasar då!!

D: De är de onskefulla utomjordingarna som kommer med vapen från framtiden som man inte har så jättestor chans mot. Eller som agenterna i Matrix.

A: Eller huuuuur!! Som bara jagar och jagar och till sist kommer tvinga en till att ta det blå pillret.

D: Jag är så matt att jag behöver samla mig för att gå ut och röka..
That's them all right.


måndag, februari 08, 2010

..står min lycka i Guds händer.




Så länge jag kan minnas, typ till den tiden då Martin Luther kom
och byggde kyrkor överallt, har vi fått lära oss att vår lycka
ligger i någon annans händer. Det är ingenting man skapar
för sig själv. Och absolut inte ensam.

"Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder,
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går
du förbliver Fader vår"
(alt. den Gud älskar, lyckan får)

Vad är det som säger att lyckan måste finnas i en tvåsamhet?
Varför är det fult att vara lycklig, själv? Att skapa sin egen lycka,
på egen hand.
Själv!
På samma sätt som det är konstigt för en kvinna att välja bort barn,
är det konstigt att välja bort en
(för att slippa vara ensam)-partner eller giftermål.

Det anses dessutom civiliserat och anständigt. Att vara två.
Det är synd om "singlarna", för de har ingen. Det är lite fult.

Det är så djupt inpräntat i oss att ibland även jag har svårt att vara just själv,
och lycklig (samtidigt alltså). Ibland när jag ser förälskade par kan jag känna mig utanför.
"Jag har ju inte funnit min "andra hälft" än?"

Men om jag skulle yttra att jag är nöjd med att vara själv,
och bara vara tokigt förälskad i självaste livet och tillvaron,
ser folk på mig, kanske lutar huvudet på sned och tänker
"Jaja. Så säger hon nu, bara för att hon är singel."

Ja, kanske är det så. Kanske kommer jag helt ändra syn om
jag någon dag möter en sådan. "Andra hälft". Kanske förstår jag då,
att jag gått omkring och varit halv hela tiden?

Men varför kan jag inte få försöka skapa min egen lycka under tiden?


lördag, februari 06, 2010

Trackslistan



På måndag vid lunch avslutas röstningen.

Jag vill att du ska rösta på Sonic Syndicate (#25)
och Melissa Horn (#6).

De ska upp upp upp!

Röstar gör du här --> Trackslistan


fredag, februari 05, 2010

Till er som hatar SJ


För ett tag sedan lovade jag alla er som hatar SJ ett litet inlägg.
Äntligen kommer det.

SJ kör tåg.. på Banverkets spår.
SJ är ett aktiebolag sedan 2001 medan Banverket är ett statligt ägt företag.

Banverket är alltså de som har hand om växlar, signaler och ström när det kommer till tågtrafiken. Det är även de som sköter tågtrafikföringen,
det vill säga vilka tåg som ska gå när, hur och varför.

Alla tåg har prioritet A, men så fort ett tåg blir lite sent, förlorar det helt sin prioritet hos Banverket. Vems fel är det då att tågen blir sena?
Här kommer ett par exempel;

- Tåget är sent in till stationen från växlingen efter klargöring
(städ, tvätt, kontroll etc) och avgår därför sent - SJs fel.

- Tåget kommer iväg i tid men blir sent på grund av tex signalfel, elfel, tåg framför eller som nu under vintertid ett vanligt förekommande, växelfel - Banverkets fel.

Det har under vintern varit extremt mycket förseningar och urspårningar. Det beror främst på att persontåg hamnar bakom andra tåg (ofta godståg) som är långsammare, och eftersom Banverket inte "vågar" växla om tågen. De har inte tillräckligt med personal som kan vara ute och skotta rent växlarna, och växlar de om tågen ändå, kan det gå illa.

Dessutom har vissa godståg, till exempel Postens "brevtåg" prio A, och Banverket får betala grova böter om de tågen blir sena. Utöver detta, har rättidiga pendeltåg (under högtrafik) företräde eftersom de har kortare sträcka att köra, och ofta vänder direkt vid slutstation, vilket innebär en mycket större total försening om de skulle stannas upp.

Sedan går det ju att diskutera maskinfelen. Att reservdelar till X2000 slutat tillverkas och att de måste lagas gång på gång, på gång. Dessa problem är dock sällan anledning till förseningar.

Vad vill jag säga med det här? Som det gamla talesättet säger;
Det är inte ens fel att två träter. Det är kombinationen mellan dessa två som problemet ligger. Men ska jag skylla på någon, så väljer jag Banverket.

Så nu vet ni mina vänner, vilka ni ska framföra era klagomål till.
Det kan ni göra här.

tisdag, februari 02, 2010

I need to play


Det finns en hel värld utanför mitt fönster.
Och det snöar i den.
Hela den världen, utanför mitt fönster är upplyst
men inga människor syns till
och det känns lite mer ödsligt
än vanligt.




"I want to change, to rearrange
What is going on
I need to change, I need to play
Like a five year old

Throw away yesterday
Today is a brand new day
Throw away yesterday
Today is a brand new day"

måndag, februari 01, 2010

Små stunder



Jag älskar att sitta och titta in i glöden innan jag går och lägger mig på kvällen.
Det är som om jag eldar upp dagens onda tankar och somnar med tom skalle.


Jag älskar också min kaffebryggare. Min kära Don Pedro.
Jag är glad att kunna glädjas åt det lilla.


Mitt nagellack sitter kvar från den 20:e November.
Jag är för lat för att ta bort det och det vägrar gnuggas bort av sig självt.
Men det berättar en historia, fick jag höra.
Och vidskeplig som jag är ibland, har jag fått för mig
att den historien kommer ta slut, om nagellacket försvinner.

Så jag låter det sitta kvar.