På semestern i Finland fick jag reda på att en bekant och kollega har blivit diagnostiserad med Leukemi. Det har gått så långt i hans sjukdomstillstånd att det inte längre går att behandla genom kemoterapi, utan han måste genomgå benmärgstransplantation, eller stamcellstransplantation som det också kallas.
Detta vill säga, om han hinner hitta en passande donator i tid.
Vi är alla unika i vårt DNA, och därför är det extremt svårt att hitta två personer som "passar" ihop. Bara hälften av alla drabbade av Leukemi får hjälp i tid trots att det finns över dubbelt så många donatorer som drabbade.
När du anmäler dig som donator och förhoppningsvis också blir godkänd, syns du i donationsregister över hela världen. Du har alltså chansen att hjälpa människor inte bara i Sverige, utan överallt.
Det finns två olika sätt att donera dina stamceller. Mer information om det finns här.
Tyvärr är chansen väldigt liten att du någonsin kommer att "bli matchad", trots att du finns kvar i registren till den ringa åldern av sextio år.
Jag har bestämt mig för att ansöka om att bli donator.
Det som fick mig att uppmärksamma Leukemi på riktigt var när jag fick beskedet att en kollega och bekant har blivit drabbad. Jag ringde till Tobiasregistret för att fråga lite om hur man går tillväga och hade jag vetat hur "enkel" processen är, hade jag ansökt för länge sedan.
Hjälp mig att uppmärksamma detta och läs gärna mer på Tobiasregistrets hemsida och ansök du också!
Någon utav oss kanske kan hjälpa min kollega och andra att fortsätta leva.
