Jävla stropp till mansgris.

Lill-chefen från den gamla turnén har nu bestämt sig för att totalignorera mig och svarar varken på samtal eller sms. Tråkigt, säger jag. Med tanke på att han utgav sig för att inte veta om "den uppgiften" jag skulle haft skulle med, men sedan får jag reda på Lördagen, av gemensamma vänner att han gett den positionen till en annan tjej, men säger fortfarande inget till mig, så jag har gått här och väntat till ingen nytta. Tid jag kunnat använda till att söka jobb på annat håll. Oerhört oproffsigt. Jag orkar inte ens bli arg, jag är bara otroligt besviken.

Men nu blir det andra bullar. Ska ta kontakt med tjejen i Storstaden om väggmålningarna, sedan är det lite fotogrejer jag ska undersöka lite närmare. Fick igenom ett deltidsprojekt på 20h/månaden som sträcker sig fram tills nästa sommar.

Det kanske kan bli nåt av mig till slut. Just nu känns det mesta ganska omotiverat bara.

Över en månad sen jag bloggade sist. Har haft mycket i huvet, men ingenting alls samtidigt.
Känns som om tillvaron står still just nu. Många måsten, men inte så mycket lust. Många idéer men inte ekonomin till att ha tiden att göra de.

Det finns människor jag saknar som jag inte kan träffa, och människor som jag träffar som jag helst inte vill umgås med. Dilemman.

Vi får se vad som händer. Nu är jag i alla fall hemma, i ett nytt hem och har egentligen bara möjligheter.

Och snart kommer hösten.