Jag har fortfarande varit ute på konserter och krogen lika mycket, om inte mer under den här perioden och det är ständigt dessa tre frågor som dyker upp (oftast i samma ordning)
1. Åh, är du gravid?
2. Nähä okej... du kör?
Här efter brukar personen som ställer frågor bli alldeles förvirrad. För är jag inte gravid eller kör bil, då finns det ju inga andra anledningar kvar till att inte dricka, eller hur? Tills de kommer på..
3. Ahh, blev det för mycket? Alt. Har du haft problem med alkoholen?
Alla svar äro nej. Men dessa tre (plus mediciner som inte tillåter alkohol) är tydligen de enda legitima anledningarna till att inte dricka. Det är mer socialt oacceptabelt att inte dricka alls, än att bli dyngrak och missköta sig.
Det är inte helt okej, att frivilligt välja bort alkohol utan att ha någon av dessa anledningar som backar upp ditt beslut. Och när jag svarar den korta versionen att "jag tappade sugen" tittar folk på mig som att jag har någon annan, riktig anledning som jag inte vill berätta.
Men det är sanningen. Jag tappade lusten till att bli berusad. Jag började rentav tycka illa om det. Jag vill ha full koll och det räcker med en drink eller ett par öl för att den där "hinnan" framför ögonen ska komma och jag gillar inte den känslan längre. Och jag behöver den inte. Dessutom är det helt jävla värdelöst att vara bakfull.
Jag sätter inte upp några gränser för mig själv, vill jag så får jag.. men jag vill inte just nu. Och det känns gött. Jag är piggare i huvudet, min kropp och hud mår mycket bättre. Min plånbok mår bättre. Och vet ni, jag har precis lika roligt om inte MER roligt när jag går ut, helt nykter.
Jag är trött på att hela tiden behöva förklara och försvara mig till varför jag inte vill dricka. Och vissa gånger har folk till och med försökt med "jo men kom igen bara en öl, fan vad tråkig du är". V u x n a m ä n n i s k o r.
Därför skriver jag det här inlägget, så att alla som är nyfikna kan få sin förklaring.
Kärlek och värme!
