8 timmar!

Det finns tusen och åter tusen välgörenhetsorganisationer. Just nu pågår en kampanj för att minska färdtiden för djur som fraktas inför slakt. På hemsidan kan du skriva under med ditt namn (gör gärna det här www.8hours.eu)

Men undrar när alla hjälporganisationer ska börja hjälpa varandra? För på hemsidan kan du även beställa klistermärken, planscher och vykort för att "öka medvetenheten" kring denna kampanjen.

Känns det som ett vettigt miljötänk? Ja - att du måste beställa och specificera hur mycket du vill ha. Nej - att det är papper, plast och frakt. Lite samma som att Greenpeace skickar ut adresserad post och nyhetstidningar.

Vad sägs om ett kollektivt tänk, peeps?

Huge difference

Fick efter ca två sekunder frågan om tant anna var kär. Nej, barn. Lär er skillnaden mellan kärlek och åtrå.

Farsan gillar verkligen inte te. Inte heller smaksatt bubbelvatten. Han säger upprört "De säger att det ska smaka svarta vinbär, fan det är ju som om någon sprungit förbi med vinbären bara"

Sedan skrattar vi ikapp med hjärtat och han vet själv att han har sagt något roligt.

Ibland så..

Jag luktar på kudden som kroppen just lämnat. Den doftar fantastiskt och just den doften känner jag så väl, trots att jag aldrig känt den.

En skälvning går i hemlighet genom hela min kropp och fast du är kvar i rummet känner jag mig tom. Ensam. Du fattas mig.

Jag mår lite illa när jag tänker på hur jag vill ha dig, hur jag inte kan släppa blicken från dina läppar och funderar på hur de skulle kännas mot mina, mot min hals och mitt bröst. Hur jag ser din käklinje och vill känna den med tungspetsen. Hur mina andetag inte räcker till för att lyckas absorbera nog av din doft, att hålla kvar.

Jag föraktar ibland din person. Jag tycker synd om den. Sedan skiter jag i den. Och saknar den.

Ta på mig för helvete! Känn upp mig och få inte nog. Bara en gång..
En.
Nu.

Lukta på basilikan!

Läste artikeln "Lukta på Basilikan" idag, skriven utav psykologen och författaren Jenny Jägerfeld.

Jag rekommenderar att ni läser den innan ni fortsätter här.

Det som Jenny tar upp är SÅ sant, och otroligt viktigt att ha i åtanke när vi runtomkring oss ser folk som blir utbrända, sjukskrivna, deprimerade och av olika anledningar fyllda av ångest.

Mindfulness för mig är i grund och botten ett bra och vettigt tänk. För i all den stress vi har runtomkring oss, och i allt det tekonologiska och mediamässiga flöde vi också omges av, hinner vi knappt med oss själva. Det mesta går så fort att vi - vad som känns som varannan dag - hajar till och tänker "Oj, är det redan fredag - igen?"

Samma sak gäller detta eviga positiva tänkandet - som är fantastiskt bra - i lagom dos. Positivt tänkande ska INTE appliceras i de fallen som Jenny pratar om, där det finns strukturella problem. Känn efter med magen. Känns det inte bra där kanske det är dags att fundera över hur det står till egentligen.

Dock är jag jävligt trött på att höra att "ensam är svag" eller att man aldrig kan förändra något själv. Det, mina vänner, är vad jag skulle vilja kalla bullshit. Du är den enda som kan förändra något! Sluta lita på att omgivningen ska ändra saker åt dig.

Du är den enda som lever ditt liv.

Twittersvar @navidmodiri

@navidmodiri: Skriver om superhjältar och vårt behov av förebilder och psykologin kring det. Tips på intressant läsning kopplat till detta?

@annasynnero: Typ bibeln?

Navid: Hur menar du? 

Jag: Jag menar som att religion är den typen av psykologi.

Navid: intressant. utveckla!

Jo, Istället för att tweeta sönder din feed, Navid, så tänkte jag bara snabbt förklara här istället. 

Jag tänker som såhär att Jesus (tar kristendomen som exempel) säkert var en jäkla superhjälte på sin tid. Inte kanske i den bemärkelsen att han _faktiskt_ kunde gå på vatten, förvandla vatten till vin och så vidare utan att han var en förebild och en person som gick mot strömmen. Han gjorde inte som han blev tillsagd utan skapade sin egen väg och folk valde att följa honom. 

Därför blev han såklart en idol för många. Hans namn blev känt och hörsägnar börjar spridas. Och vi vet ju alla hur det är med rykten. Det läggs på lite här, ändras lite där - och till slut är Jesus en jäkla övermänniska. Oavsett vad detta säger om kristendomen och religion i sig och vad som nu är sant eller inte är kontentan densamma. Vad vi väljer att tro på. 

Jesus, gud (i alla dess former) kyrkan, påven, politiker, kändisar, musiker, skådespelare etc har alla någon form av status och det är en trygghet för människor att skapa sig förebilder i andra människor/figurer. Olika vad status betyder i olika människors ögon dock, men you get the picture. Dessa människor/figurer har blivit vår moderna form av personifierad övermänniska eller superhjälte. Och på våra förebilder lägger vi ett ansvar, som vi själva kanske behöver bli av med. 

Men gud är allsmäktig, eller hur? Varför tror folk fortfarande på våra gudar? Därför att hen är mycket lättare att se upp till för att hen aldrig kan fela. Kanske är det lättare att lägga det ansvaret på något som "inte finns" för att det inte är lika lätt att bli besviken. Gud kan till exempel aldrig börja knarka och raka av sig håret, eller kyssa någon av samma kön i TV. Allt hen gör, görs av en anledning och man ifrågasätter inte Gud på samma sätt som man skulle klandra sin favvopolitiker för att den gör ett mänskligt fel. Du slutar inte att se upp till din gud så som du kan tappa förtroendet för din idol eller förebild. 

Gud är den ultimata superhjälten och samma behov som vi alltid har haft av förebilder och personer att se upp till finns kvar idag och kommer alltid att göra. Det är bara individerna som byts ut, och ju snabbare mediaflöde vi får desto fler förebilder kommer vi avverka. 

Så tror jag. Vad tror du?