Twittersvar @navidmodiri

@navidmodiri: Skriver om superhjältar och vårt behov av förebilder och psykologin kring det. Tips på intressant läsning kopplat till detta?

@annasynnero: Typ bibeln?

Navid: Hur menar du? 

Jag: Jag menar som att religion är den typen av psykologi.

Navid: intressant. utveckla!

Jo, Istället för att tweeta sönder din feed, Navid, så tänkte jag bara snabbt förklara här istället. 

Jag tänker som såhär att Jesus (tar kristendomen som exempel) säkert var en jäkla superhjälte på sin tid. Inte kanske i den bemärkelsen att han _faktiskt_ kunde gå på vatten, förvandla vatten till vin och så vidare utan att han var en förebild och en person som gick mot strömmen. Han gjorde inte som han blev tillsagd utan skapade sin egen väg och folk valde att följa honom. 

Därför blev han såklart en idol för många. Hans namn blev känt och hörsägnar börjar spridas. Och vi vet ju alla hur det är med rykten. Det läggs på lite här, ändras lite där - och till slut är Jesus en jäkla övermänniska. Oavsett vad detta säger om kristendomen och religion i sig och vad som nu är sant eller inte är kontentan densamma. Vad vi väljer att tro på. 

Jesus, gud (i alla dess former) kyrkan, påven, politiker, kändisar, musiker, skådespelare etc har alla någon form av status och det är en trygghet för människor att skapa sig förebilder i andra människor/figurer. Olika vad status betyder i olika människors ögon dock, men you get the picture. Dessa människor/figurer har blivit vår moderna form av personifierad övermänniska eller superhjälte. Och på våra förebilder lägger vi ett ansvar, som vi själva kanske behöver bli av med. 

Men gud är allsmäktig, eller hur? Varför tror folk fortfarande på våra gudar? Därför att hen är mycket lättare att se upp till för att hen aldrig kan fela. Kanske är det lättare att lägga det ansvaret på något som "inte finns" för att det inte är lika lätt att bli besviken. Gud kan till exempel aldrig börja knarka och raka av sig håret, eller kyssa någon av samma kön i TV. Allt hen gör, görs av en anledning och man ifrågasätter inte Gud på samma sätt som man skulle klandra sin favvopolitiker för att den gör ett mänskligt fel. Du slutar inte att se upp till din gud så som du kan tappa förtroendet för din idol eller förebild. 

Gud är den ultimata superhjälten och samma behov som vi alltid har haft av förebilder och personer att se upp till finns kvar idag och kommer alltid att göra. Det är bara individerna som byts ut, och ju snabbare mediaflöde vi får desto fler förebilder kommer vi avverka. 

Så tror jag. Vad tror du?