Att hjälpa för att kräva tillbaka

Det här med att man är snäll för att kunna kräva något tillbaka. 

Skulle åka tåg upp till Sthlm tidigare i morse. Min kollega och jag går på tåget och upptäcker att vi fått platser på varsin rad, alltså bakom (och framför) varandra. Vi tänker att vi sätter oss på samma rad så att vi får sitta tillsammans och att vi helt enkelt frågar de som kommer sedan om det är okej. Vi drog slutsatsen att den som ska sitta på "den andra platsen" förmodligen reser själv ändå så att det kanske inte skulle spela så stor roll. 

Kvinnan i fråga kommer på och frågar hur vi bokat. Vi frågar om det är okej att vi byter platser och visar platsen framför som är vår. "Ja, det är okej men då får ni sitta där för jag mår illa och måste se ut." Javisst, inga problem, säger vi och flyttar oss. 

När jag sedan ser att kvinnan spenderat första timmen på tåget med att läsa tidningen ställer jag mig frågan; 

Kändes det bättre för henne att gå med på vår förfrågan bara så att hon kunde ställa ett ultimatum? Jag förstår inte det resonemanget till varför man måste kräva någonting tillbaka för att kunna vara snäll, eller hjälpa någon. Eller är det så att alla hjälper andra för att få ut någonting själv, bara det att själva vinningen är olika? För vissa räcker "den goda gärningen" medan andra gärna vill ha någonting mer konkret i gengäld. 

Man skulle också kunna se det som att man hjälper varandra i just detta fallet, vilket såklart oftast är det allra bästa. Dock tycker jag kanske inte att det ska vara påtvingat. Hjälpa ska man göra för att man vill, inte för att man måste. "Ja, jag kan göra det OM.. " är i min värld ett fult uttryck.