Wow. So many moments.
Så många stunder, eller ögonblick som gjort en skillnad i mitt liv.
Det är svårt att välja ett.
Så jag väljer ett generellt.
De stunder man känner sig större än livet på något vis,
och samtidigt känner sig så otroligt liten på jorden.
Förstår ni hur jag menar då?
De stunder som gör att man tror att allt hänger ihop, att trådar är knutna över hela jorden och att just den gången är det meningen att man ska förstå just det. Att någonting bara var meningen.
Att det inte ens skulle gå att ignorera den stunden, för det skulle hänt ändå, på något annat sätt. När man inser det där jävla häftiga med att man lever och får förstå att man inte rår på sådana saker. När det lilla blir stort och så vidare.
De stunderna är mina favoritstunder.
1 kommentar:
Jag tror många känner igen känslan du beskriver. Att ens obetydlighet bland 7 miljarder plötsligt blir betydlig. Att just det jag gör, ser, tänker, säger hänger ihop och bildar en helhet med allt och alla. Det är svindlande ibland.
En situation som påminner, men kanske på ett annat sätt, är eller var när jag korsade Atlanten senast. I den där enorma stålbåten. Känslan av storhet, makt, odödlighet och oövervinnerlighet var ibland nästan läskigt påtaglig. Men så gick man ut på bryggvingen och blängde, mitt i natten, och förstod under stjärnorna att man inte är annat än en knappnål på ett hav. Ett dammkorn under himlen. En atom i universum. Men likväl - en byggsten.
Kontraster och paradoxer i samma stund. Hur kan man inte fascineras?
Bra beskrivet av dig, tycker jag. En häftig känsla, absolut!
Skicka en kommentar