Vad är ångest?

Vad är det som skapar ångest? Vad ÄR ångest? Många gånger används ordet lättvindigt i folkmun. 

Skapar vi vår egen ångest? 

Ingen rök utan eld, säger vi. Ingen eld utan en gnista som tänder den, säger jag. Så vad är då gnistan som framkallar ångest? Om ångest är en känsla, såsom kärlek, sorg, ilska och liknande, som också är en reaktion, måste ångest alltså vara en reaktion av något. 

Skillnaden är, att orsaken till ilska ofta är lätt att sätta fingret på. 

Om du frågar en läkare, säger han att ångest är ett neurologiskt sinnestillstånd. 

Folk som har panikångest får höra att det "sitter i huvet". Det är en tanke som framkallar den och en tanke är ingenting. En tanke är ingenting, tills den blir en handling. Om ångest är ett tankesätt, finns den alltså inte. Varför är den då så påtaglig? 

Väljer vi vår ångest? Väljer vi också då vår kärlek, ilska och sorg? 

Ett tankemönster kan vara svårt att bryta, känner vi oss trygga i vår lagom dos av ångest då? Varför lämnar vi den? Vad är det som gör att vi kommer ur den? 

"I don't think agony itself is a choice, i think it's an emotion, or feeling. But I think we can choose to reside there, or not." sa en vän. 

Jag svarade "But then we're talking about a secundary reaction, and a concoius choise to act on what you feel, right? It still doesn't tell the reason."

De enda två känslorna, eller reaktionerna jag kan parallellisera är kärlek, och ångest. Ingen av de två går att förklara varför de uppstår. Är det de två största reaktionerna vi har? De två mäktigaste känslorna? 

Du blir arg för att någon/något gör dig upprörd. Du känner sorg för att något ledsamt har hänt. Du blir ledsen för att något/någon har sårat dig eller gjort dig illa. 

Du blir förälskad för att någon/något attraherar dig på alla plan, men du kan inte svara på varför du faller för en, men inte en annan. 

Är det det, att du är ensam i din ångest, men inte någon annan reaktion/känsla? 

Delad sorg är halva sorgen, men delad kärlek är dubbel. 

Skuld. Du är ofta ensam i en skuld. Men du trivs sällan i den på samma sätt som du kan trivas i en ångest och därför inte komma ur den. 

Vad är den gemensamma nämnaren mellan alla känslor/reaktioner då? 

Händelser? 

Jag ser att människor är inne och läser min blogg, men ingen kommenterar! 

Kom igen nu, hjälp mig knäcka den här nöten.