Jag får lite ont i magen och sorg i hjärtat när jag läser sådant här. Hur mycket av det här beslutet är verkligen pojkens? Eller numera flickans. Nog för att jag har svårt att tro att föräldrarna skulle ha tutat i barnet något sådant men värre saker har ju hänt?
Vid 12 års ålder, har man ens hunnit utforska sitt eget kön såpass mycket att veta att man inte vill ha det? Nog för att barn inte får vara barn längre, men vart är vi på väg när vi tillåter sådant här?
Det är en känslig fråga. Barnets psykiska välmående kontra moral?
Vad känner ni, rent spontant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar