torsdag, september 17, 2009

Kvinna.. eller?



Jag trodde det bara var slumpen att en Anna råkade vara korkad, men nu börjar jag fundera. 
Har nämligen hittat en Anna till som verkar lätt lobotomerad, är det någonting med mina namne? 

Suck, säger jag bara. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta? Åtta bokstäver. 
A N N A - A N K A. Undrar om jag kommer åka på lika mycket skit som feminist-bloggerskan Hanna Fridén nu eftersom det är kvinnor jag hackar på. Men det är inte riktigt det det handlar om, det bara råkar vara så att dessa två kvinnor upprör mig något fruktansvärt, och hade gjort det lika mycket om det var män. Och tro mig, jag är inte avundsjuk. Och den här kvinnan borde få vilken feminist (eller vettig människa) som helst att gå bärsärk. 

Det finns mer än en anledning till att tvivla på A.As ålder. Inte bara på grund av klädnyporna i nacken utav även för att hennes åsikter verkar komma från tidigt 20-tal. Är det enbart för att provocera har hon verkligen lyckats. 

Är det på riktigt tycker jag synd om henne. På Newsmill har hon skrivit; 

"Det var så skönt att komma till ett land där män vet hur man beter sig mot en kvinna. Här tar männen hand om allt det ekonomiska, allt annat är en förolämpning mot både kvinnan och mannen i förhållandet.
I gengäld, menar hon, tackar kvinnan genom att vara attraktiv. Vilket är hemligheten bakom ett bra förhållande, enligt Anna Anka.


– Det är synd om svenska män. De gifter sig med snygga kvinnor som snabbt blir oattraktiva, börjar klä sig slafsigt och struntar i mannens behov. Som hemmafru ska du ställa upp på alla sätt, du ska alltid var snygg och välklädd. Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen."

Eller det här, det är fint; 

"Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter." - Skulle det vara en bedrift av något slag? Är det en "riktig man"?

Eller oojojoj; 

"Anna Anka hymlar inte med att hon har barnflicka. Och en massagekvinna, en hårtjej, en nageltjej, en personlig tränare, och en hundskötare. Livet som mamma skulle vara mycket svårare annars.
– Om man anställer folk till att hjälpa en kan man göra roliga saker. Mina barn ser Paul och mig hela tiden. Man behöver inte sitta och leka med klossar för att vara en närvarande förälder. Var vi än reser tar vi med barnen – och barnflickorna. Hur skulle vi annars kunna gå på alla evenemang som vi är engagerade i, skriver hon på Newsmill.
Hon avslöjar också den egentliga anledningen till varför hon ställde upp i den redan så diskuterade serien.
– Ärligt talat var det inte i första hand för pengarna jag ställde upp i "Lyxfruar". Jag vill bli en förebild för svenska kvinnor. Jag har brutit upp från Jantelandet. Jag önskar att fler svenskor gjorde som jag. Ni skulle bli mycket lyckligare."

Jo, det klart. Det måste vara tufft att vara mamma då. 

Det värsta av allt (förutom att hon verkligen tycker såhär) är, att jag tror inte ens att hon förstår hur dum hon framstår. Det är tragiskt. Fruktansvärt. Jag hoppas någon sätter munkavel på henne. För människor med åsikter som dessa borde yttrandefriheten fundera på en undantagsregel. 

Källa; Aftonbladet 


Inga kommentarer: