Jag diskuterade idag med en god vän, hur abstrakt detta begrepp är. Något som hände för ett år sedan kan kännas som tio, och vice versa.
Just nu är jag inne i en period där jag inte fattar någonting. Tiden rinner ur mina händer och helt plötsligt vaknade jag en dag och insåg att det har gått över en månad sedan jag senast "stannade upp". Jag reflekterar både mycket och ofta om min tid här i livet och vad jag gör med den.
Jag har känt mig stressad över att jag har så mycket att göra, och många av de sakerna har känts som ett ok över mina axlar. Varje dag har varit uppbokad av diverse sysslor i över en och en halv månads tid, med ytterligare tre veckor att komma. Beroende av egen tid som jag är, börjar det bli lite mycket.
Jag trodde att problemet låg i att jag inte fick någon egen-tid mitt i allt detta virr-varr av projekt, men tack vare min vän och hans analytiska förmåga (och frågvishet) kom jag idag fram till att det egentligen inte alls var detta det berodde på.
Under hela denna tid har jag enbart tänkt praktiskt! Jag har kopplat bort min magkänsla och inte litat till vad som känts rätt eller fel, utan bara malt på för att bordena har blivit måsten. Det har varit roliga projekt, absolut. Det är inte det det handlar om. Även roliga saker kan bli mardrömslika om de är just, måsten.
Tack, min vän. För att du hjälpte mig att koppla på magen igen. Jag vet att allt kommer lösa sig på bästa sätt för oss båda.
