fredag, januari 30, 2009

Stackars lilla människa..

Åh. Jag känner att skrivarlusten trycker på lite. Jag känner för att lägga mig i, argumentera idag. 

Såg en dokumentär i förmiddags om hajar någonstans vid Brasiliens kust. Människorna var så upprörda över att hajarna invaderade badstranden och attackerade surfare, varav flera blev lemlästade. Turismen drabbades hårt av detta såklart, eftersom ingen vågade gå i vattnet, som i sin tur ledde till att folk inte heller vistades på stranden. 

Det blev ett himla liv, och invånarna i den lilla staden kunde inte för världen förstå varför hajarna betedde sig på detta fruktansvärda sätt? Vilken sorts haj var det som attackerade? Varför hade de blivit så aggressiva? 

På tio år hade hajarna anfallit ca 15 pers som blivit av med armar och ben, någon drunknade. På en människa som dödats av haj, dödas cirka tio tusen hajar!

Efter en tid kom forskare och analytiker fram till att det var den fruktade vithajen och tigerhajen som stod för attackerna. Vad de även fann gemensamt med dessa två arter var att de är beroende av sötvatten, speciellt efter att ha fött små hajbebisar som de självklart vill skydda. 

Bra. Uteslutningsmetoden. Var fanns det sötvatten i närheten av revet? Jo, det hade funnits två floder i närheten med gemensam mynning. Den var numera antingen helt avstängd, eller väldigt svåråtkomlig på grund av ett gigantiskt industrikomplex som hade byggts på flattform. En kraftigt ökad trafik av transportfartyg gjorde att hajarna skrämdes iväg från deras naturliga miljö. (bland annat för att fartygen släppte ut ofantliga mängder med avföring, skräp med mera.) 

Ny-mammorna var ju därför tvungna att söka sig annanstans för att skydda sina små. Ett tryggt alternativ var innanför revet där vattnet var lagom grumligt och gott om ställen att gömma sig på. 

Men attackerna fortsatte. De kom på, efter 10 år, att i närheten av den ena floden hade det legat en gammal ranch, som födde upp och slaktade kor. Blod, inälvor och andra "överflödigheter"  hade de ansvarsfullt slängt i stora bassänger strax utanför byggnaden. 
Verksamheten lades ner, men resterna togs aldrig hand om. Betongen vittrade så sakteliga sönder och lämningarna flöt ut i en bäck som ledde till floden som ledde till havet som ledde till.. ja, ni fattar. 

Anledningen till att hajarna attackerade var alltså, att de fick vittring på gammalt koblod. Snacka om att kn*a oss själva i röven! Detta tog 10 år att komma på!! 10 år! 
Detta är väl ett otroligt bra exempel på att vi, människan är ett ointelligent släkte som inte tänker längre än vad näsan räcker. Som ser problemet, men inte orsaken. Målar fasaden fast träet är rötet. 

Jag blir så trött. Jag blir så otroligt trött i själen. 

Inga kommentarer: