fredag, oktober 28, 2011

Vad betyder egentligen något?



Jag tänkte skriva ett inlägg om hur förbannad jag varit på ticnet idag, att jag fått sitta i två tjugominutersköer för att få felaktiga svar och slutligen ändå ingen biljettjävel. Hur posten inte har kuvert att skicka saker i, men tobaksaffären har det men att de inte fattar vad jag säger. Hur jag blev så förbannad på tobaksaffärspostsnubben att jag nästan började gråta framför alla och hur fantastisk min far är som kan hantera mig (och situationen) när jag blir sån. 


Men sedan kom jag hem, trött och mätt och får ett besked om att en älskad person gått bort. Min älskade Pia. Och plötsligt försvinner alla de där sakerna bort och ut i periferin och betyder ingenting. Ticnet kan försvinna ut i intet for all I care för de är ingenting. Tobaksaffärsgubben kan dra åt helvete för jag skulle aldrig sörja honom.


Jag sörjer Pia och jag sörjer hennes son och jag sörjer båda två genom varandra och jag hoppas att de återförenats var de nu än är någonstans och jag hoppas att Matte visar henne vägen och jag hoppas.. 


Tårarna bara rinner och som vanligt är det alldeles för mycket som aldrig blivit sagt. Hur jag än lovar mig själv och hur jag än lovat mig själv sen Matte dog att jag aldrig ska hålla inne med något utan alltid säga vad jag tycker och alltid säga till mina vänner hur mycket jag älskar och uppskattar dem, så blir det sällan så. 


Pia, min älskade vän. Jag älskar den härliga människa du är och att du alltid har en förmåga att glädjas. Att inte du har gått sönder av smärta och bitterhet är för mig ett under, för det var så nära att jag gjorde det. Ibland undrar man varför saker som händer är så jävla jävla orättvisa och för att inte implodera så hittar man på små fula ursäkter för sig själv. Kanske var din sorg så stark att den förgiftade ditt blod och åt upp dig. 


Kommer du ihåg när vi körde hoj till Alingsås och åt glass? Jag tror det var första gången Johnny övningskörde med mig. Du sade att det viktigaste var att man inte körde som om det var en jävla moppe man åkte på. Så sade de på körskolan, sade du. Hur du är den enda människa som lyckas se cool ut i ett par påklistrade mjukisöron på hjälmen. Kommer ni inte och hälsar på mig i mina drömmar blir jag besviken ;) 


Jag kommer sakna dig och jag kommer skriva om dig så att du aldrig dör. Hälsa min älskling. 


Mina änglar <3

1 kommentar:

Anonym sa...

Så underbart skrivet Anna! Du är så klok... hälsar Ulla