Är det inte konstigt hur man plötsligt minns saker man inte tänkt på på år när en människa dör.
Jag fick ett besked i fredags om att en barndomsvän till mig tog sitt liv samma morgon. Vi var under en period ett gäng tjejer som var, förutom riktiga fjortisar, bästa vänner. Det är så konstigt att inse, att alla minnen vi hade tillsammans plötsligt bara finns hos mig. Att en människa bara är borta. Det gör mig väldigt ödmjuk inför livet och tacksam för alla människor jag fortfarande har omkring mig.
Glöm inte att tala om för de ni tycker om och uppskattar, att ni gör det.
Hur kliché det än låter, man vet fan aldrig.
1 kommentar:
En del saker som är klyschor är det för att de är så sanna ... och just det här, att tala om för någon att du tycker om honom/henne, är en av de bästa klyschorna som finns.
Skicka en kommentar