På semestern i Finland fick jag reda på att en bekant och kollega har blivit diagnostiserad med Leukemi. Det har gått så långt i hans sjukdomstillstånd att det inte längre går att behandla genom kemoterapi, utan han måste genomgå benmärgstransplantation, eller stamcellstransplantation som det också kallas.
Detta vill säga, om han hinner hitta en passande donator i tid.
Vi är alla unika i vårt DNA, och därför är det extremt svårt att hitta två personer som "passar" ihop. Bara hälften av alla drabbade av Leukemi får hjälp i tid trots att det finns över dubbelt så många donatorer som drabbade.
När du anmäler dig som donator och förhoppningsvis också blir godkänd, syns du i donationsregister över hela världen. Du har alltså chansen att hjälpa människor inte bara i Sverige, utan överallt.
Det finns två olika sätt att donera dina stamceller. Mer information om det finns här.
Tyvärr är chansen väldigt liten att du någonsin kommer att "bli matchad", trots att du finns kvar i registren till den ringa åldern av sextio år.
Jag har bestämt mig för att ansöka om att bli donator.
Det som fick mig att uppmärksamma Leukemi på riktigt var när jag fick beskedet att en kollega och bekant har blivit drabbad. Jag ringde till Tobiasregistret för att fråga lite om hur man går tillväga och hade jag vetat hur "enkel" processen är, hade jag ansökt för länge sedan.
Hjälp mig att uppmärksamma detta och läs gärna mer på Tobiasregistrets hemsida och ansök du också!
Någon utav oss kanske kan hjälpa min kollega och andra att fortsätta leva.
4 kommentarer:
Man kan fråga sig varför så många människor ger uttryck för egoism. En anledning, i det här fallet, tror jag är att folk räds själva orden stamcell och ryggmärg. Individualismen syns också som tydligast innan man själv eller någon närstående drabbats och jag kan själv tillstå att det varit mig hittills fullt främmande att donera något av min egen kropp så länge jag är vid liv. Man blir lite förlägen därav.
Jag gillar såna här initiativ - de kan faktiskt innebära skillnad mellan liv och död för någon känd eller okänd. Mycket fint, Anna.
Jag håller tummarna att det går väl för din vän.
sv: Oh tack som fan! Det var verkligen fint att höra.
Tyvärr kan jag inte sälja nån print just nu, jag är mitt upp i en flytt och det skulle helt enkelt bli för meckigt att koppla in skrivare och allt igen.. Men jag måste säga att jag tog det som en stor komplimang att du frågade :)
Johan, jag håller med dig. Men rädsla är oftast/endast okunskap och därför känner jag ett behov av att sprida ordet. Anm; benmärg, inte ryggmärg.
Hjälp mig med detta Johan! Du har ju ordets gåva!
Petter; Håll mig gärna uppdaterad på när du kommit i ordning för intresset står kvar! På heder och samvete! :)
Skicka en kommentar