Idag har jag och min far tagit en långpromenad på kyrkogården.
Vi hälsade på min farmor och farfar, farfars far och mor,
och farfars morföräldrar. Lite häftigt ändå faktiskt.
De föddes 1843, och där stod jag,
sex generationer senare. Det är nästan
170 års historia. Hundrasjuttio år!
Där vi gick bland alla gravar hittade vi mitt i allt en sfinx. Jaha?
Men jag märkte också att många, förr, märkte sina gravar med sin arbetstitel.
Det fanns en helt annan stolthet i sitt yrke förr.
"Spårvagnskonduktör N.N". Juvelerare, marinmålare, sjökapten, vågmästare, urmakare, handlare, you name it.
Och så samlade jag lite löv också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar