Tiden går ju så fort!

Dagarna går och jag formulerar ofta inlägg i huvudet, bara det att jag sällan har tid att faktiskt trycka ut tankarna. 

Den gången jag stannar upp är då jag reflekterar över hur fort tiden går förbi. 

Men jag klagar inte, absolut inte. Just nu sitter jag med fönstret öppet och sommarluften fläktar in i mitt kök. Jag ska alldeles strax fortsätta med min tavla när jag precis avslutat kvällens bildredigerande. En kopp kaffe och ett par väldigt trötta ögon. 

Planering inför kommande veckor och vips så är jag uppbokad ända in i Juli, men jag klagar inte. Jag gillar att ha saker att göra. Jag älskar faktiskt att ha saker att göra, speciellt när det är kreativa jobb. Trodde däremot att jag skulle få en välbehövlig sovmorgon imorgon men tji fick jag för så blir det inte. Hade glömt att jag måste lämna tillbaka inhyrd utrustning innan klockan förmiddag i Långtbortistan. 

En kamrat skrev idag; "Solen skiner. Jag träffade en kvinna igår som hatade sommaren. Hon trodde att alla andra också gjorde det. För henna var det så självklart. Då skiner ju solen, och man måste vara lycklig, man måste göra spännande saker, man måste hinna med så himla mycket när man äntligen får tid.

  Hon kallade det ett sabla lyckokrav. Och vem kan vara glad när man måste?"

Det ÄR ju sommar nu, och solen skiner. Det är sant som är skrivet, men varför inte passa på att vara lycklig, när man kan? Inte för att man måste. Men för att solen gör det lite lättare. 

Det gäller ju att kunna glädjas åt det lilla, och det är oftast de sakerna som gör mig allra mest lycklig. Och de små sakerna finns ju faktiskt överallt om man bara tänker efter. 

Nighty night, don't let the bed bugs bite.