Pricken över i:et

Läste igenom mitt föregående inlägg och insåg hur negativ jag lät. Jag är faktiskt inte så tråkig som jag låter, men just då var jag äckligt trött och sliten. Jag står fortfarande för att det finns folk med på svängen som jag inte riktigt fixar, en är så tom i skallen att det ekar om man skriker henne i örat och en annan är en riktigt messerschmitzer, bara det att han aldrig har rätt. Jag kommer förmodligen att kasta av honom från bussen i sömnen en natt.

Innan vi alla åkte hade vi ett par utbildningsdagar som var väldigt givande. En svinduktig kille från ett företag som heter Highlights hade mycket vettigt att säga. Det var bra på det viset att vi lärde känna varandra INNAN vi hoppade på vårt mobila 16-mannasovrum och fick se varandra nakna. Han pratade bland annat om någonting som kallas för "hygienfaktorer" och "motivationsfaktorer". Ett bra exempel som han använde var;

Du ska sova på hotell. När du kommer dit ser du att det finns en entré. Du går in genom entrén och där finns en reception, i den står en värdinna som hälsar välkommen och checkar in dig. Allt detta är saker som du förväntar dig skall fungera när du kommer till ett hotell, eller hur? Det är hygienfaktorer. Någonting som fungerar enligt förväntan.

Men när du står där vid receptionen kommer det en pickolo och hämtar dina väskor och värdinnan vet redan ditt namn, du tänker "wow, vilken service!" Detta är en motivationsfaktor. Detta är någonting som är det lilla extra, som du villigt kan ge beröm för och säga hur mycket du uppskattar den service du får.

Det jag lärde mig utav detta är; INGEN kommer någonsin säga hur bra du är, eller ge dig beröm för att du sköter det jobb du åtagit dig. Om jag utger mig för att vara egenföretagande fotograf, kommer folk inte säga "jävlar va duktig du är som har ett eget företag", för att de förväntar sig att det bara ska funka. Jag ska klara av min uppgift som jag utger mig kunna.

Det jobbiga med detta är, att om jag en gång börjar ge "det lilla extra" åt kunderna, kommer de nästa gång att förvänta sig lite mer, och då höjs hela tiden ribban för hygienfaktorn. Förutagt att kunden kommer tillbaka då.

Det jag vill säga med detta är, att jag är glad att jag har insett att det är såhär det är, fått det svart på vitt, för nu slipper jag bli besviken för att mina människor runtomkring mig inte stödjer mig. De tänker bara inte så långt, efter det att det har blivit uttalat första gången förväntar de sig bara att "det är ju det hon ska göra, det är väl inget mer med det". Skönt.

Insikter gör inte alltid ont.

Ronneby & the Airheads

Jaha, så har man kommit fram då, och träffat alla och så. Visserligen trevligt men jag känner mig faktiskt ganska gammal. Plus att några utav människorna här är riktigt airheads! "eeeh vaddå skruv?" Missade frukosten i morse och jobbade fram till lunch i stekande sol. Då var jag inte tupp, men det var bara att bita sig i läppen för att inte slänga ur sig något dumt.

Hela den här lära-känna-processen kommer ju gå lika fort som i Big Brother-huset liksom, så det är svårt att säga om de människorna jag "dras till" idag, kommer vara de jag kommer connecta med på riktigt i ett senare stadie. Just nu känner jag inte att jag kommer bli vän med någon. I guess time will tell.

Som det känns nu kommer detta att bli en lång resa. Jag kan ju trösta mig med att jag får lite paus emellan och inte behöver ta hela stöten på en gång.

Nu har det vart alldeles för lite sömn för många dagar i rad, så nu ska hon den där gå och sova INNAN klockan 00.00! Hajjar ni!? Progress, progress. Jag samlar vuxenpoäng så det skvalar om det!

Ta hand om varandra!