Fick gott sällskap av en såndär vän, en sån jag bara träffat vid 2 tillfällen, varav det ena jag inte minns på grund av ett Jäegermeister-race, men i vilket fall, en sån vän som man bara vet att man kommer förbli vän med länge, om inte för evigt. Vi har sådana underbara konversationer, men jag önskar att vi kunde förflytta oss ur den virtuella världen och ner på en soffa i en mörk lägenhet med tända ljus och lite rött vin. Sitta och för en gångs skull kunna se varann i ögonen när vi pratar. Det önskar jag ikväll.

Det enda jag har åstadkommit idag är;
- Skickat iväg det där mailet till chefredaktören, men har inte fått svar.
- Sökt 3 nya jobb, ett i hemstaden, ett ambulerande och ett på Island.
- Rökat alldeles för mycket, men druckit för lite kaffe.
- Fått träsmak i arslet av den vita snurrpallen av att sitta under spisen framför datorn.

Jag saknar SÅ, kom tillbaka nu. Nu har hon vart hemma för länge!

Imorgon ska jag pallra mig upp till jobbet och säga upp mig! Jippie! No more provisions-slaveri! Undra om jag får gå på dagen? Spännande! Hoppas rösten har kommit tillbaka då så chefen förstår vad jag säger.