Jag manglar. Inte metal i stereon, nej, jag manglar lakan.
Det finns ingen känsla som att nyduschad (eller badad)
lägga sig i en säng med nytvättade, manglade lakan.
Samtidigt ska gärna rummet vara kyligt och vädrat också.
Mmm.
När jag vid tillfälle har råkat nämna detta för mina vänner
åker ett ögonbryn upp och de ser på mig som om jag hava
återuppstått från tidigt nittonhundratal.
Så jag håller det numera för mig själv, oftast.
Fram till häromdagen när jag satt i telefon med en nyfunnen vän.
Vi kan kalla vännen "POD".
Vi pratade om tråkiga sysslor och om att vi "börjar bli gamla"
A: Tvätta är ju inga problem men att hänga den är ju det tråkiga!
Men jag ska erkänna något lite pinsamt. Jag är ju en såndär som
gillar att mangla mina lakan.. (väntar på skratt)
(tyst.. )
POD: (piper fram) Jag med.. ?
Vi bryter ut i tokskratt och blir förmodligen lika lättade
båda två över att "äntligen" hittat en annan människa under 75
som uppskattar skrynkel-fria.. släta.. underbara.. mjuka.. ehrm..
manglade lakan helt enkelt!
Jag har svurit att ta med mig POD's hemlighet i graven,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar