Vi pratade jättelänge och han hade så mycket bra att säga. Hur mitt undermedvetna kan identifiera sig med Herr Hemmasnickare, blir jag lite dock fundersam över..
De fotspår som jag trampat upp idag, kommer försvinna med vädret imorgon, så man kan se det på två sätt. Antingen kan jag klampa så hårt jag bara kan, för att försöka få fotspåren att stanna kvar, och lämna märken.
Eller så kan jag springa, släpa fötterna, backa i samma spår och förvirra. Eftersom vädret är annorlunda imorgon kommer det ändå inte att synas.
Men tänk om snön ligger kvar? Vad gör jag då?
Åh. Jag är så glad! För allt, samtidigt som inget. Underbart hur små ting kan lysa upp tillvaron :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar