Day 05 – Your definition of love

Kärleken är den allra största drivkraften.

Alltid större än hat.

Alltid.

Day 04 – What you ate today

Alltså, hur kul är det egentligen att veta vad jag äter?

Jag äter relativt onyttigt och är sjukt dålig på att laga mat.

Rättning; inte bara dålig utan även fantasilös.

MEN, det är en del av uppgiften så här kommer det..

Risgrynsgröt med kanel, socker och mjölk.

För några veckor sedan hällde jag curry på gröten istället för kanel.

Clumsy, much?

Ostfralla UTAN ruccola på café med vän.

Banan.

Middag - chili sin carne.

Sin betyder utan på spanska, och con betyder med.

Så istället för chili med kött gör jag (vego) chili utan kött.

Genomgående för hela dagen är att jag glömt att fota mina mål,

därför ser ni de flesta redan uppätna.

Nu blir det serietitt och OLW's stjärnor med saft.

Mer än så tänker jag inte äta idag.

Happy friday!

Day 03 – Your parents

Mamma och pappa alltså. Morsan och farsgubben.

Var ska jag börja?

Morsan är kort, tjock och blond. Farsgubben är lång, smal och (var) svarthårig.

Nu är han grå i det hår som flyttat från toppen av huvudet till skägget.

När jag var liten hade min mamma en permanentad page och lugg. Nu för tiden är hon snygg i håret.

Mamma och jag har alltid bråkat, skrikit och slagits. Nu för tiden har vi en bra relation och pratar bra men när hon ringer för ofta eller ställer "dumma" frågor går jag omedelbart tillbaka till fjortis-anna och gapar "HEEEEJDÅÅÅÅ" till svar. Hon sov över hos mig för första gången sedan jag flyttade hemifrån (vid 16) förra helgen och det var riktigt trevligt.

Min mamma har en synskada som heter Retinitis Pigmentosa som krymper synfältet successivt. En normal person ser ca 180 ° medans mamma endast ser ca 10°. Tänk er att bita hål i botten på en glasstrut och sätta den stora ändan mot ögat. Med andra ord har hon inget pereferiseende, vilket såklart var väldigt praktiskt när jag snodde cigaretter mitt under näsan på henne när jag var alldeles för liten för att börja röka. Jag har alltid varit "hennes ögon" och jag förstår att det varit svårt för henne att vara tvingad att släppa kollen och lägga det förtroendet hos ett barn. Min mamma har alltid varit kompis med mina kompisar och det är så jäkla coolt. Vi har 14 gemensamma vänner (av mina vänner) på facebook. Japp, hon har facebook. Hon har även "Spottfay".

Pappa och jag har bråkat färre gånger än fingrarna på en hand. En gång var det för att jag vägrade städa mitt lekrum, han blev trött på mig och spikade igen dörren till mitt lekrum.

Jag blev förbannad och gråtskrek.

En annan gång höjde vi rösterna åt varandra, blev tjuriga och pratade inte med varandra på två dagar. Det var ett par år då vi inte träffades alls av olika anledningar men idag och sedan länge är min pappa min bästaste kompis och jag är så stolt över honom att det nästan gör lite ont.

Vi kör och mekar hoj, skruvar teknikprylar, fikar, hänger, skrattar och kollar på youtubeklipp tillsammans. Vi reser ibland tillsammans också. Oftast till norra Sverige.

Min pappa är en grubblare och det är roligt att höra hans funderingar när han tar mod till sig att yttra dom.

Mina föräldrar är så olika att jag ibland har svårt att förstå hur de någonsin kunnat leva ett liv tillsammans.

Men jag antar att det är sådant som kärlek ställer till det med ;)

Och glad är jag för det för här är jag ju..

Day 02 – Your first love

Innan jag berättar om min första kärlek så ska jag försöka att distrahera er med en jäkligt bra platta som automagiskt poppar upp i Spotify om ni klickar -> här <-

Han hette Magnus.

Vi lekte med tågbanor och lade dominobrickor.

Jag var pytteliten och kär i säkert flera veckor. Vi var till och med ihop ett litet tag.

Tyvärr minns jag inte vem som skickade fråga-chans-lappen.

Han är lokförare idag. Och skäggig.

Day 01 – Introduce yourself

Jag heter Anna.

Jag heter Carin i andranamn och har ett efternamn som bara vår släkt i hela världen har. Jag är född två veckor för sent och har sedan dess varit sen överallt, hela livet. (jobbar på det)

Jag är förföljd av en känsla att jag kommer dö ung, och försöker därför att göra allt jag vill göra, innan dess. Jag är rädd för vatten och för mänskligheten.

Jag blir skitglad av att drömma mig bort i en bra bok eller film, vill att alla ska fatta hur JÄVLA BRA den är, för att sedan få separationsångest när den är slut och önska att jag aldrig läst/sett den så att jag kan läsa/se den igen för första gången.

Jag är helt och fullt övertygad om att människan inte är skapt för att leva ett monogamt liv, men är ibland hoppfull om att jag någon dag kommer att bli överbevisad.

Min hemliga dröm är att få sjunga opera, eller sjunga över huvud taget när jag tänker efter. Musik är ett område jag inte skapat något inom, ännu.

Jag försöker att övervinna min stolthet och mitt ego, för att förstå mina egna reaktioner och resonemang. Det är inte alltid lätt. Jag blir sällan arg men när jag väl blir det är det befogat.

Jag fullkomligt älskar att leva och försöker att vara lycklig åt de små sakerna. Låter såklart otroligt pretto, men hur jävla häftigt är det inte tillexempel att; jag sitter här och skriver ut i "cyberspace" för att någon kommit på en manick som datorn? Och vem fan kom på att man kan äta en banan? Eller vem kom på att man kan bli full på ris? Ja, ni fattar.

Jag försöker varje dag att vara positiv för jag är så förbannat trött på bitterhet och cynism. Jag tror att, är man positiv kan två saker hända.

1. Jag kan lyckas smitta av positiviteten till folk runt omkring mig

2. Folk runt omkring tröttnar, kallar mig för hippie och försvinner ur mitt liv

Jag hoppas på det första.

Bloggspark i röven

Dags att kicka igång igen. Lite bloggövningar som jag hittade här. Kan vara skoj för att få igång skrivandet lite.

Jag har redan halkat två dagar efter men tänker att det kanske inte gör så mycket eftersom februari ändå bara har 28 dagar? Jag kör på med första inlägget nu - missinassen.

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment.

Jag vill att Åsa, Singelkillen och Felicia ska göra samma sak.

I've been dying since the day I was born.

Vi är så jävla dåliga på att verkligen se. Bra på att ta saker för givet. Det är också lätt att säga det, att man inte tar saker för givet. Men det gör vi. Jag gör det. Jag tar för givet varje gång jag vrider på kranen, att det ska komma vatten.

Jag tar i detta ögonblick för givet att min dator, dongel och hjärna ska fungera så att jag kan skriva detta inlägg. Jag tar för givet att lägenheten inte ska brinna upp, för jag har stängt luckorna till kakelugnen. Jag tar för givet att solen går upp imorgon, att mina vänner finns kvar, att mina föräldrar ska svara i telefonen nästa gång jag ringer dom. Eller möjligtvis att dom ringer tillbaka. Jag tar för givet att spårvagnen ska ta mig till jobbet, att jag har råd att köpa mjölk till kaffet, att jag kan äta mig mätt när jag är hungrig.

Och jag blir precis som alla andra irriterad eller ledsen när dessa saker inte blir som jag tänkt mig.

Folk har en tendens att ifrågasätta mina halsband. Förr hade jag en silverlänk med några berlocker. En bergskristall, en Lapis Lazuli, en älgruna och ett par sönderknycklade gamla solglasögon som liknade en gubbe. Det var ju konstigt. Efter det hade jag en liten mörkgrön skinnpåse i ett långt skinnband med stenar i. I den lade jag sedan i ett knippe med hår från min katt, för jag ville ha med mig en bit av Smulan jämt, även efter hon dog. Det var ännu konstigare.

Nu har jag min födelsebricka. Av någon anledning tycker folk att det inte är ett smycke och frågar varför jag har den på mig. Jag brukar svara att jag tycker den är fin, och sedan, med glimten i ögat "och sen så vet man ju aldrig vad som händer". Det ligger mer sanning i det än vad jag kanske erkänner. Man vet verkligen aldrig. Jag kanske kliver ut i gatan framför en bil som inte hinner stanna och får huvudet söndermosat och dör. Då kanske halsbandet ligger kvar innanför tröjan och gör en identifiering lättare. Praktiskt.

Ibland känns det som om jag är nära döden hela tiden. Som om döden hela tiden har iakttagit mig men att jag slipper undan. "live fast - die young" liksom. Speciellt de tillfällen då jag med stor insikt förstår det stora i det lilla. När jag är fullt och helt närvarande i nuet och inser hur jävla häftigt allt är. Hur vackert det är. Hur pengar inte spelar den minsta roll, eller något annat materialistiskt, egentligen. Hur övermäktigt det är att jag lever, och förstår det jag ser och upplever. Inte blundar eller gömmer mig bakom skygglapparna. Inte låter bitterheten ta mig. Verkligen ser andra människor och på en sekund ser igenom dem.

I det är jag lycklig. Jag försöker så ofta jag kan att påminna mig.

Jaha hur tänkte ni nu Moderaterna?

Min gamla gymnasielinje kommer att läggas ned

från och med 2012. Det har Moderaterna bestämt för den är nämligen till hälften praktisk och andra hälften teoretisk och det går inte för sig. Antingen ska man läsa en helt teoretisk linje, eller en helt praktisk arbetsinriktad.

Som ni ser här nedan är exempel på dessa teoretiska linjer natur, samhäll, estetiska (hur nu denna kan vara helt teoretisk?), teknik eller humanistisk linje.

De praktiska är bygg, fordon, hantverk, naturbruk eller el-linjer. Dessa yrken som idag går under kategorin "arbetarklass".

Jag känner att detta är lite tvetydig politik då Moderaterna vill få in folk på arbetsmarknaden men samtidigt inte erbjuder vettiga alternativ för att skapa möjligheter. Är du inget läshuvud får du alltså inte möjligheten att skapa dig en annan verklighet än den som tillhör "arbetarklassen".

Känner du inte att en teoretisk gymnasial utbildning är för dig, tvingas du till en yrkesinriktad utbildning som sedan slussar dig in i arbetarklassen. Ett annat alternativ är att välja att inte studera på gymasienivå alls.

Då får du kanske svårare att få jobb eftersom en stor del av arbetsmarknaden fortfarande är upphängd på ett bra CV. Fler och fler företag går lyckligtvis nog över till att välja rätt personlighet för jobbet idag och inte vad du har på ett papper.

Och vad händer då? Jo - en högre nivå av arbetslöshet. Precis det som Moderaterna vill motverka.

Tar jag i så jag spricker nu eller ser ni samma ekorrhjul som jag?

Nyårsbröllop

Förbereder mig mentalt inför en bröllopsplåtning imorgon.

Brudparet kommer bokstavligen firas med buller och bång.

Här är ett litet urval av bilder från mina goda vänner Henrik & Marias bröllop i September som jag fick äran att dokumentera.

Vi får se hur resultatet blir imorgon!

Gott Nytt År på er allihopa!

Reinfeldt, du gör dig själv en otjänst.

Jag blir trött igen.

Ja, det är ganska förvånande och förargande att en självmordsbombare tog död på sig själv mitt i centrala Stockholm och jag är glad över att han misslyckades med att ha ihjäl fler. Det är Sverige, liksom? Helt bisarr.

MEN. Jag har lyssnat på radion idag. Jag har hört ett uttalande från Fredrik Reinfeldt som säger att vi ska få ökad polisiär närvaro, och att vi ska ha tålamod och tillit till demokratin. "– Det finns en risk att det skapar oönskade spänningar i vårt samhälle och misstänkliggör vissa individer. Det är därför viktigt att hålla sig till det vi vet och stå upp för den tolerans som vi vill ska prägla vårt samhälle. Vi måste ha tålamod med vår demokrati och låta den arbeta med detta."

Jag har lyssnat på en polischef som säger att vi ska vara vaksamma för misstänksamt beteende, för kriminella som är på väg att göra en kriminell handling uppträder ofta nervöst. Då ska man avlägsna sig från platsen omedelbart och ringa polisen.

Jag har lyssnat på den svenska terrorexperten Magnus Ranstorp som rubricerar gårdagens gärning som en terrorattack.

Fredrik Reinfeldt. Det du uttalar dig om planterar såklart precis det du varnar för. Misstänkliggörande av vissa individer. Och hur tänker du egentligen när du säger att vi ska ha tålamod med vår demokrati? Menar du tillit till representanterna, att ni sköter ert jobb? Eller menar du demokrati som i MR (FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna)? Jag förstår inte. Jag tror dessutom inte att eventuella framtida självmordsbombare kommer att ha överseende med en ökad polisiär närvaro. Vill han spränga sig så gör han nog det, oavsett om det finns poliser i närheten eller ej. Det bidrar endast till att inte bara civilister, utan även ett par poliser stryker med.

Kära polischef. Det du skapar bland svenska folket nu är paranoia. Polisen patrullerar gatorna men vem ska ta alla hysteriska samtal? Larmtjänsten? De som har minsta uns av oro för att detta kommer ske igen kommer att se potentiella självmordsbombare överallt. Stackars lilla människan med panikångest som vågat sig ut för att handla julklappar som helt plötsligt får en insatsstyrka på sig. Eller andra nervösa människor som är nervösa för just - potentiella självmordsbombare. Hysteri I tell you.

Hänt är hänt och jag förstår att det var oförutsägbart. 12 minuters varsel är för lite tid för att försöka förhindra något sådant. Men det ska bli intressant att se hur detta artar sig eller urartar och jag kommer gladeligen titta på. Utan paranoia. Blir jag sprängd på köpet - synd.