Packad.

Jag förstår mig ärligt talat inte på människor som

besitter förmågan att packa en väska utan ångest.

Guess what I did?

- Jaa! Skitkul! Det är konstigt ändå att jag efter säkert 15 år fortfarande kommer ihåg var svamparna gömmer sig i taket och vilket rör som leder ner i underjorden i och sån't!

- Haha!

- Fast sen när jag blev stor, kom det en blomma istället för svamp och då blev jag vit, men jag kommer inte ihåg varför man blev det?

- Jamen det är ju då man kastar eldklot!!

- Åhh!! Och så utnyttjade jag inte det!! Men.. vilken knapp gör man det med?

- Inte vet jag?

- Den ena hoppar man ju med. Måste vart den andra då.

Guess what I did?

I'd rather be stupid.

Aroused.

Bloggtorka? Oh nej.

Jag har bara varit ute och levt lite. Det krävs så lite för att få mig att gå igång på livet.

Sätt mig till exempel på ett tåg jag inte vet var det kommer bära mig,

så börjar vallonblodet pumpa och jag andas in varje ögonblick.

Som att våga chansa. Som att dansa till Fever Ray på en klubb i Christiania mitt i natten.

Som en spontanplåtning som blev skitbra. Som en kyss i pannan.

Som att våga tro på att saker och ting händer av en anledning.

Som att pengar inte spelar någon roll.

Som att livet fan är det mäktigaste som finns.