Skiträdd men glad

Röker tre cigaretter på raken och tänker på hur tiden ibland går obehagligt fort fram. Helt plötsligt är det slutet på februari och jag har inte haft en fast anställning på en månad.

Jag är liksom egenföretagare.. på riktigt. Och det är så jävla läskigt. Och så jäkla kul!

Jag har en bra känsla i kroppen och i själen trots att den ekonomiska rädslan alltid ligger någonstans i bakhuvudet och pockar på min uppmärksamhet.

Jag känner mig enbart positiv och pepp, något jag inser att jag inte gjort fullt ut på ett tag.

Det är mycket grejer som händer och det känns bara så verkligt bra!

Kärlek!

A pale horse named death

Fick ett bra musiktips idag. A Pale Horse Namned Death.

Sal från Type O Negative som dragit igång.

Som tur är är detta inte som Type O Negative,

och går därför alldeles utmärkt att lyssna på.

På hemsidan kan du förhandsbeställa ett signerat ex av digipacken för under hundringen!

Fick också tips på en förmodat rolig och underhållande film med Maynard James Keenan

(Tool, a perfect circle, etc) som fick nog av Los Angeles, flyttade till en gård

i Arizona och börjar producera vin.

Blood into wine heter den och hemsidan finner du --> här <--

Jag gillar verkligen att få tips när det är bra grejer!

Fotoskola på 365saker.se

Imorgon publiceras första delen i fotoskolan på sidan 365saker.se! Woho!

Fotoskolan på 365 saker du kan göra är en specialare åt just den här sidanoch det känns otroligt roligt att få göra detta! Självklart också en gnutta nervöst. Tänk om ingen läser? Tänk om ingen tycker det är bra?

Ni vet, alla dom där tankarna.

Så, haka på nu! Det är en kurs för alla!

Varje Måndag i 9 veckor kommer en nytt inlägg i skolan.

"Alla Kan Fota!" som fysisk kvällskurs kommer Inga-Lisa Lundqvist Adler och jag att köra igång i April. Mer info kommer snart, men intresseanmälan kan man förstås göra redan nu på anna@fotodiket.com eller ingalistafoto@gmail.com

Imorgon som sagt, då jäklar!

För tidigt-bild på Bandit Rock

Såg förresten igår att min "För tidigt"- bild nu ligger på förstasidan på bandit.se

Missade Betnérs program i fredags och väntar på att streamen ska komma upp.

Kan ju inte vara annat än bra.

Betnér-bilden är för övrigt (också) bra. Tänk den med smör på!

Fan så bittert Sara Kadefors

Bloggsvar till Sara Kadefors som skrivit krönika --> här <--

Visst kan det vara frustrerande med människor som är överdrivet positiva. På facebook stör jag också mig på alla nyblivna föräldrar och hundägare ibland. Men varför stör det dig så mycket att folk är "goa" med varandra?

Är det verkligen en dålig sak att sprida lite goodwill kring sig, oavsett om det är på nätet eller i verkliga livet? Jag förstår att det blir märkligt när det "kramiga" förs in i jobbsammanhang, speciellt om man inte är "kramig" som människa. Men det finns faktiskt de som säger sin ärliga åsikt även på facebook. Utan att "fina du" är en överdrift. Hade det känts bättre om vi bytte ut det till "Du är för go"eller andra synonymer?

Jag tror inte det finns någon som förväntar sig att gratulanterna skulle dyka upp utanför dörren om han eller hon stängde ned sitt facebookkonto. Men jag tycker heller inte att vi ska underskatta de sociala medierna som interaktivt hjälpverktyg. Jag blockerar Farmville och all annan skit som cirkulerar, men jag ser också facebook som ett sätt för mig att snabbt och enkelt kunna skriva ett par rader till mina utländska vänner, hålla kontakter som man annars hade haft svårt att upprätthålla eller förbättra en nyskapad kontakt. Vi lever i ett hektiskt samhälle där allting ska gå snabbt och smidigt, och för att vara ärlig, hur ofta lyfter du luren för att ringa till din polare som flyttat utomlands och numera bor i en annan tidszon?

Jag har hittat boende via facebook. Jag har fått jobb via facebook. Jag använder även facebook för att promota mig själv enligt den "amerikanska mallen" du pratar om. Jag vågar säga att jag är bra på något utan att vara självgod. Sverige är fortfarande så inskränkta i jantelagen och det förvånar mig. Därför är det också svårt för oss att acceptera och se när folk mår bra och är positiva.

Det är som känt alltid mycket lättare att se, och tala högt om när folk gör något fel. Tänk om vi vore lika bra på att tala om för alla när de gör något bra? Oh, nej.. vänta. Det är ju det vi faktiskt gör på facebook redan. För att det är skrivet i cyberrymden, betyder det att vi menar det mindre då?

Kram stavas fortfarande kram och inte med "iz" på slutet. Jag vägrar bli förbittrad av att folk uppskattar varandra och sprider positivitet, oavsett om det är på nätet eller IRL. Har vi tur, kanske folk applicerar just det till sina verkliga liv så uppmuntra det istället för att försöka ha ihjäl det.

Day 14 – What you wore today

Day 13 – This week

Ja, två inlägg på en dag. Igår hade jag en produktfotografering att stå i så jag valde att bortprioritera det sjukt intressanta inlägget om.. min vecka. Really?

Måndagen tog jag morgontåget hem från Stockholm, blev upphämtad av min älskling på centralen (i limousine) som tog mig till Hagabadet. Där hade han bokat in en halvdag med massage, ansiktsbehandlingar och mani-pedi. På kvällen åt vi mysig middag på rellurang.

Tisdagen trodde jag fortfarande att det var måndag och missade morgonens skypemöte, bokade om det och åkte sedan ner på stan och inhandlade ett nytt objektiv. Sedan träffade jag min vän som skulle åka tillbaka hem till Australien dagen därpå. Vi åt 17 år gammal inlagd chili och jag spontanplåtade lite familjebilder åt dem.

Onsdagen bestod till största delen av produktfotografering. Det kom folk hit hela dagen i omgångar, jag älskar besök! Satt även och redigerade lite bilder från Close-up båten.

Torsdag: Spontantripp a'la långhelg till Paris och det är därifrån jag skriver nu. Har ett jättemysigt hotell i Mont Martre och tittar jag ut ser jag Moulin Rouge. Har precis checkat in och imorgon ska vi äntligen se Champs Elysée och Louvren med den gigantiska glastriangeln framför. Bara den lär ju vara tuffast! Snart blir det ut och käka mat! Det är ju inte direkt varmt men i alla fall inte minusgrader!

Får se om jag lyckas uppdatera mer i helgen! Ha det dunderbart allihopa!

Ps. Jag ljuger om en del grejer i detta inlägg.

Day 12 – What’s in your bag

Idag tillförde jag något speciellt till min väska. En gåva jag fick från en av mina bästa bästisar, Siavash. Han var i Hong-Kong nyligen och semestrade och köpte en fickspegel till mig. Jag blev skitglad och samtidigt lite rörd över att han tänkte på mig, på semestern, i Hong-Kong, för att han visste att han skulle hem till Sverige och hälsa på.

Japp! Så den kommer nu att ligga i min sminkväska, som oftast är med i väsk-väskan tillsammans med ciggen, tuggummi (extra ekukalyptus), carmex, minst två olika pennor som alla är sköna att skriva med, hårband,spännen och plånka. Är det den stora väskan tillkommer kalender, anteckningsblock, socker, plastsked, handkräm, servetter, ibland kamera och andra bra och ha grejer. Typisk tjejväska fast med lite andra extraprylar, kanske.

Extremt oinspirerande inlägg idag men jag har en massa andra prylar att fixa. Ett än så länge hemligt projekt och en produktfotografering. Jag plåtar tejp. Fattar ni? Tejp! Jag älskar tejp!

Day 11 – Your siblings

Ja, denna lilla serie kan lika gärna vara staten som vill få koll på mina relationer, åsikter, sysslor, etc. Därför försöker jag att svara på dessa frågor tillräckligt personligt för att det ska vara intressant, men också tillräckligt luddigt för att det ändå inte ska kunna gå att utvinna för mycket information.

Nojig? Absolut.

Nåja. Till mina syskon. Tre stycken har jag. Bröder. Alla äldre. Jag har aldrig bott med någon av dem eftersom de är "halva". De är alltjämt ändå mina bröder. Den som bor längst bort är den jag träffar oftast. Längst bort är långt bort. Sisådär en hundraåttio mil. De andra två bor i samma stad fast den ena har jag inte haft kontakt med på över tio år (jag är enligt honom inte hans syster) och den andra är bara stolt.

När jag var liten var jag ledsen och kände mig otillräcklig för att inte min äldsta bror ville prata med mig. Jag ringde honom första gången själv när jag var elva år. Jag var skitnervös och darrig på rösten. Det tog några gånger innan han svarade och jag ville inte lämna något meddelande på hans telefonsvarare. När jag väl fick tag på honom lät han inte alls som jag trodde. Han lät vuxen och tråkig och jag kunde avgöra på hans röst att han inte förstod varför jag ringde honom. Vi bestämde träff inne i stan för att ta en fika. Han bodde då ovanför Kaserntorget och vi gick och köpte bakelser på det där fiket på hörnet och gick sedan hem till honom för att fika. Jag minns honom som en tekniknörd.

Jag kommer ihåg en gång då farsan och jag var hemma hos honom när jag var liten (mindre än elva) och han hade köpt ett hemmabiosystem med 5 högtalare och en subwoofer, eller vad det heter, som låg under soffan. Han hade en TV där man kunde frysa bilden och en CD-spelare med mini CD's. Jag var mäkta imponerad och minns att jag undrade hur han kunde ha råd med allt det där. Jag visste inte ens att sådan teknik fanns.

Efter fikan hemma hos honom den där gången när jag var elva ringde jag varje år på hans födelsedag och sjöng. I några år. Sedan blev jag trött på att hela tiden vara den som ska "fixa".

Jag sprang på honom 2004 (eller 2005) på Metaltown på fyllan då vi återigen bestämde att vi skulle ta upp kontakten. Det visade sig att vi hade gemensamma vänner till och med! Vi har inte pratat sedan dess.

Jag älskar dom ändå, mina bröder! De gav mig något att vara mallig över när jag var liten och alla andra hade syskon nära. Jag hade minsann en i Norrland! Och jag blev faster första gången när jag var åtta bast! Allra mest älskar jag dom för att de har tillfört världen fem underbara brorsungar som jag älskar ännu mer! Och lika mycket som jag älskar dom skäms jag för hur dålig faster jag är som aldrig träffar dom. Åh, nu blev jag gråtig.

Hejdå bloggen för idag.

Helgen i storstan

Om någon skulle få för sig att påpeka att jag inte har bloggat sedan i fredags med mina varjedaginlägg tänker jag låtsas som om jag inte förstår frågan och skratta lite.

Jag har varit på hårdrocksbåt som har gungat värre än någonsin förr, och då var jag nykter! Kameralinsen gick sönder då jag fick en högtalarmonitor på mig. Aj i själen och plånkan.

Grymt gig på Debaser Medis igår. Bandet Crystal Fighters började följa mig på twitter och jag kollade upp dem. Det visade sig att de skulle lira i Stockholm på Lördagen, då kändes det lite meningen att gå dit. Så det inte blir en i mängden av alla band man börjar lyssna på och inser att de var i ens stad och lirade bara någon månad innan. Eller samma vecka. Eller.. ja, ni fattar.

Stockholm är inte min stad. Jag älskar den, men det här är första gången jag är här som jag känner att jag verkligen inte skulle kunna bo här. Men det är skönt med en liten dos av staden, då och då.

Idag blir det Voodoo-utställning och sedan hälsa på min mams-kusin på sjukan.

Det jag egentligen ville säga är; att dagsinläggen har tagit helg och är tillbaka imorgon, Måndag.

Tjingeling!