tisdag, februari 24, 2009

Glädje i vardagen?


Här kommer ett tips på en grej som jag har gjort det senaste.. 
när jag känner att negativiteten tar över.

Kanske låter knepigt.. men såhär;

Jag bestämde mig för att jag bara får ha 1 dålig dag i veckan.

Så varje morgon så vaknar jag, så tänker jag.. "Är detta en bra eller dålig dag?"

Oftast bestämmer jag mig för att det är en bra dag, för jag vill ju spara den dåliga dagen, ifall att nåt jobbigt dyker upp? Speciellt om nåt skitjobbigt händer, så får jag ju inte ha en TILL dålig dag eftersom den redan är förbrukad den veckan. 

Det är faktiskt en rätt bra grej.. på så sätt får man också ut MASSA fler bra dagar. 
Helt plötsligt har du gått en hel vecka utan att ha en enda dålig dag!

Då gäller ju såklart, att du inte kan ha några "innestående" dåliga dagar till veckan efter,
utan de faller bort på Söndagen.

(markera den dagen som "blivit den dåliga", så håller du koll och tvingar dig själv till att inte ha något val)
Svinsmart idé, tyckte min vän, som har haft många dåliga dagar i rad nu. Kram på honom. 


måndag, februari 23, 2009

Bregott och blåbärssoppa


Det är så mysigt att mysa med sig själv, när man är glad och har tid en stund. Blåbärssoppa, kaffe och smörgås med massa gott på. Tillexempel Bregott.
Det är det bästa smöret jag vet på en macka, för det är mest "smörigt" utan att vara "margarinigt" eller fullt av plastkulor. 

Varje gång jag öppnar en ny förpackning Bregott, blir jag alldeles mysig. 
För innanför locket är det alltid en skyddande pappersbit i guld :P
På där står det 

"Naturen är god"

Och det är den ju! Den är så jävla snäll och god som låter oss husera och nära oss på den. 
Jag älskar våran jord, men jag älskar inte världen. 


söndag, februari 22, 2009

Kan det vara så..


.. att folk är liiite lite trevligare på Söndagar? Kanske till och med parkeringsvakterna?


lördag, februari 21, 2009

Timell

Inatt har jag pratat allvar med Martin Timell, minsann. 
Vi pratade jättelänge och han hade så mycket bra att säga. Hur mitt undermedvetna kan identifiera sig med Herr Hemmasnickare, blir jag lite dock fundersam över.. 

De fotspår som jag trampat upp idag, kommer försvinna med vädret imorgon, så man kan se det på två sätt. Antingen kan jag klampa så hårt jag bara kan, för att försöka få fotspåren att stanna kvar, och lämna märken. 
Eller så kan jag springa, släpa fötterna, backa i samma spår och förvirra. Eftersom vädret är annorlunda imorgon kommer det ändå inte att synas. 
Men tänk om snön ligger kvar? Vad gör jag då? 

Åh. Jag är så glad! För allt, samtidigt som inget. Underbart hur små ting kan lysa upp tillvaron :)


fredag, februari 20, 2009

Inte konstigt att det blir krig..

 . . när folk till och med ska hålla fast vid principer när det gäller skitsaker. Vafan, människor! Hjälp varandra lite, bjud lite på er själva, tänk efter två gånger vad som är värt att ta en fight för, egentligen. För det är nog faktiskt så, att, what goes around, comes around.

Idag åkte min kära vän tillbaka till där som hon hör hemma just nu. Jag är glad, om hon är glad. 

Efter att jag hade vaknat till liv, gick jag och H upp till nya lyan för att mäta lite, möblera i huvudet. Skrev en trevlig liten lapp till tjejen med lägenheten som skulle flyttstäda i den, lämnade min radio så att hon skulle kunna ha lite musik på, eftersom lägenheten redan är tom. 

Blev uppringd och fick en helt obefogad utskällning. Man kan säg att jag blev aningens förvånad, men framförallt uppriktigt ledsen faktiskt. Försökte lösa och förklara, pedagogiskt och fint men icke. Tvär, sur och helt ovillig att lyssna eller kompromissa. 
PICK YOUR FIGHT. Ibland är det helt enkelt inte värt det. 

Fredag. På vägen hem mötte vi hoper med folk där var och varannan människa hade systemet-kasse i handen. Helgsuparna. Knegarna. Är deras liv så förbannat meningslöst att den lediga tiden de har ska spenderas med att glömma bort den gångna veckan med hjälp av sprit? Suck. Jag är just nu ofantligt trött på människor. Majoriteten i alla fall. De med skygglapparna på. 

Imorgon minsann. Kommer bli en fin dag tror jag! Mmm, mycket. Det känns så. Något är det som närmar sig.. 


söndag, februari 15, 2009

Gråt


Men gråt då, tänker jag. 
Men vad har jag egentligen att gråta över?

Allt det som inte är liv, i mitt liv

kanske?


torsdag, februari 12, 2009

Min kompis Moms.

Idag har jag blivit kompis med Moms. Han är så bra. Själv är helt klart bäste dräng.

Blev väckt av min underbara far imorse med ett telefonsamtal "upp och hoppa pappas prinsessa". Det spelar ingen roll hur gammal jag blir, jag kommer alltid att vara min pappas lilla flicka och det är jag glad över. 

Jag har mycket att göra, eksemen i mina händer har kommit tillbaka på grund av den själsliga stressen de senaste två veckorna vilket inte alls är roligt. MEN! När jag fick reda på att jag fått lägenheten kände jag en otroligt stor sten lossa från mina axlar och allt känns helt plötsligt både mycket roligare och lättare. 
Problemen jag nu har kvar, är bagateller. 
Mycket plugg, inga problem. Jag har själv valt det och det är otroligt intressant. 

Jag känner vårluften nalkas och med den en hel del idéer som bara väntar på att bli utförda. Yum! 

Det första jag kommer göra i den nya lyan (förutom att flytta in och packa upp) är, tappa upp ett varmt bad med aromaoljor, tända ljus och bara vara. Sedan ska jag tända en brasa, slänga mig på kuddarna framför och läsa en bra bok. Själv. Kanske naken. Det är det bästa. Jag ska vara själv!

Erfarenhet är något fantastiskt. Den hjälper dig att känna igen ett misstag när du begår det på nytt.


tisdag, februari 03, 2009

Verkligen inte.


Vad är en bal på slottet? 

Inte inte 
inte inte inte 
inte 
inte 
inte 
inte. 

Vad är en vän?
Inte inte inte inte inte. 




Sommar, sol &... pengar?

Med iTunes på shuffle försöker jag sysselsätta mig för att bli lite trött. The Ark susar med "Tell me this night is over".. otroligt bra låt. Sedan kommer Gyllene Tider och genast börjar jag längta till sommaren. 

Jag vet inte vad jag har att önska av denna sommaren förutom sol och värme. Det gör allt mycket lättare. Eller egentligen önskar jag mig en ekonomiskt oberoende sommar. Med sol, och ledig tid. Hmm.. I'm such a dreamer. 

Just nu känns det mesta lite tungt och stressat. Boende, pengar etc. Kanske har jag tagit mig vatten över huvudet med de pågående studierna samtidigt som dansen. Detta samtidigt som jag måste skaffa mig lite jobb så jag klarar en eventuell hyreshöjning och ja.. 
Men jag vet att det kommer gå över och bli bättre snart! Det bara måste bli så. Peppa peppa.

Jag känner för att slänga ur mig något poetiskt, men jag sparar nog det till min lilla gråa. 

Imorgon är en ny dag och DÅ kommer solen skina :)

fredag, januari 30, 2009

Stackars lilla människa..

Åh. Jag känner att skrivarlusten trycker på lite. Jag känner för att lägga mig i, argumentera idag. 

Såg en dokumentär i förmiddags om hajar någonstans vid Brasiliens kust. Människorna var så upprörda över att hajarna invaderade badstranden och attackerade surfare, varav flera blev lemlästade. Turismen drabbades hårt av detta såklart, eftersom ingen vågade gå i vattnet, som i sin tur ledde till att folk inte heller vistades på stranden. 

Det blev ett himla liv, och invånarna i den lilla staden kunde inte för världen förstå varför hajarna betedde sig på detta fruktansvärda sätt? Vilken sorts haj var det som attackerade? Varför hade de blivit så aggressiva? 

På tio år hade hajarna anfallit ca 15 pers som blivit av med armar och ben, någon drunknade. På en människa som dödats av haj, dödas cirka tio tusen hajar!

Efter en tid kom forskare och analytiker fram till att det var den fruktade vithajen och tigerhajen som stod för attackerna. Vad de även fann gemensamt med dessa två arter var att de är beroende av sötvatten, speciellt efter att ha fött små hajbebisar som de självklart vill skydda. 

Bra. Uteslutningsmetoden. Var fanns det sötvatten i närheten av revet? Jo, det hade funnits två floder i närheten med gemensam mynning. Den var numera antingen helt avstängd, eller väldigt svåråtkomlig på grund av ett gigantiskt industrikomplex som hade byggts på flattform. En kraftigt ökad trafik av transportfartyg gjorde att hajarna skrämdes iväg från deras naturliga miljö. (bland annat för att fartygen släppte ut ofantliga mängder med avföring, skräp med mera.) 

Ny-mammorna var ju därför tvungna att söka sig annanstans för att skydda sina små. Ett tryggt alternativ var innanför revet där vattnet var lagom grumligt och gott om ställen att gömma sig på. 

Men attackerna fortsatte. De kom på, efter 10 år, att i närheten av den ena floden hade det legat en gammal ranch, som födde upp och slaktade kor. Blod, inälvor och andra "överflödigheter"  hade de ansvarsfullt slängt i stora bassänger strax utanför byggnaden. 
Verksamheten lades ner, men resterna togs aldrig hand om. Betongen vittrade så sakteliga sönder och lämningarna flöt ut i en bäck som ledde till floden som ledde till havet som ledde till.. ja, ni fattar. 

Anledningen till att hajarna attackerade var alltså, att de fick vittring på gammalt koblod. Snacka om att kn*a oss själva i röven! Detta tog 10 år att komma på!! 10 år! 
Detta är väl ett otroligt bra exempel på att vi, människan är ett ointelligent släkte som inte tänker längre än vad näsan räcker. Som ser problemet, men inte orsaken. Målar fasaden fast träet är rötet. 

Jag blir så trött. Jag blir så otroligt trött i själen.