Idag är en dag av sorg.

Imorgon är en ny dag.

Kommer gårdagen redan vara glömd?

Sthlm-Oslo på 12 timmar..

Jaha så tar vi och skriver ett litet inlägg sisåhär en och en halv månad senare.

Kom hem från Oslo idag. Åkte till Stockholm i Lördags, ankom vid 8-tiden. Mötte upp en god vän jag inte sett på länge och tog med henne på konsert. Innan vi hämtat pass och hittat rätt entré med mera hade vi väl säkert missat halva giget. Men tack och lov fick vi vägvisning utan "Bingolotto-Rikard" som tydligen var vän med trummisen. För att jag hade sovsäcken uppepå väskan tyckte han att "jaha, du tänker ligga du, no matter what" Haha. Kul kille. 

Träffade också K, som är en annan god vän som varit sjuk ett tag, men nu är uppe på benen och klättrar på väggarna som vanligt. (Bokstavligen talat, alltså. Han är rigger.)

Gick ut på en bira efter giget med A, men åkte tillbaka ganska strax därefter för att hinna på bussen mot Oslo. R gick och sov rätt snart efter att vi åkt men resten av gôbbarna var så trevliga att jag satt kvar uppe en stund och snackade skit. 

Oslo. Ujuj. Kortfattat. Hänga med R under dagen. Plåtade lite trummor när jag ändå var där. Följa med RD och vara smakråd, vilket resluterade i ett par byxor, en hatt med matchande hanskar (cerise), en kuvertväska och ett par örhängen. Jag är ett sånt bra smakråd. 

Hem till RD och dammsög hennes lägenhet ;) sedan gjorde vi oss vackra för att gå på libanesiskt julbord och bli fulla. Vi lyckades. Vid 4-tiden tog jag RD's nycklar och drog hem, medans hon fortsatte till wayyy past bedtime och kom inte hem förrän halv 16 dagen efter. HA! That's what I call a party. 

För en gångs skull skulle jag stått framför kameran idag egentligen, men eftersom jag sov för länge och glömde att det fanns ett till bussbolag så kom jag hem på tok för sent. BM, hoppas vi kan planera om det.. igen! :S

NU, försöker jag få iväg bilderna för plåtningen förra veckan men det bouncar tillbaka hela tiden vilket jag inte alls uppskattar vid den här timmen på dygnet. 

Ha´de kjempefint!

Helt ute.

Wow. September. Jag är verkligen aktiv!

Men. Idag är det jävligt synd om mig, iofs inte lika synd som igår. Men idag blöder jag näsblod, hostar så att luftrören blockeras av slem och så vidare. Men annars är det faktiskt rätt bra just nu, det kanske jag lika gärna kan lura i mig själv eftersom förkylningen faktiskt går över och då måste jag ju ha något annat att klaga på men..

Idag kände jag mig helt plötsligt jävligt gammal. Som en sån gamling som inte har någon koll, ni vet.

En av mina fotografer länkade mig en sida till Debaser och alla uppkommande spelningar fram tills Februari nästa år, varav det ibland är flera spelningar samma kväll. Jag kände igen 5 band. 5 stycken!! Jag räknade de!

Jag måste gå en uppdateringskurs.

Jävla stropp till mansgris.

Lill-chefen från den gamla turnén har nu bestämt sig för att totalignorera mig och svarar varken på samtal eller sms. Tråkigt, säger jag. Med tanke på att han utgav sig för att inte veta om "den uppgiften" jag skulle haft skulle med, men sedan får jag reda på Lördagen, av gemensamma vänner att han gett den positionen till en annan tjej, men säger fortfarande inget till mig, så jag har gått här och väntat till ingen nytta. Tid jag kunnat använda till att söka jobb på annat håll. Oerhört oproffsigt. Jag orkar inte ens bli arg, jag är bara otroligt besviken.

Men nu blir det andra bullar. Ska ta kontakt med tjejen i Storstaden om väggmålningarna, sedan är det lite fotogrejer jag ska undersöka lite närmare. Fick igenom ett deltidsprojekt på 20h/månaden som sträcker sig fram tills nästa sommar.

Det kanske kan bli nåt av mig till slut. Just nu känns det mesta ganska omotiverat bara.

Över en månad sen jag bloggade sist. Har haft mycket i huvet, men ingenting alls samtidigt.
Känns som om tillvaron står still just nu. Många måsten, men inte så mycket lust. Många idéer men inte ekonomin till att ha tiden att göra de.

Det finns människor jag saknar som jag inte kan träffa, och människor som jag träffar som jag helst inte vill umgås med. Dilemman.

Vi får se vad som händer. Nu är jag i alla fall hemma, i ett nytt hem och har egentligen bara möjligheter.

Och snart kommer hösten.

Pricken över i:et

Läste igenom mitt föregående inlägg och insåg hur negativ jag lät. Jag är faktiskt inte så tråkig som jag låter, men just då var jag äckligt trött och sliten. Jag står fortfarande för att det finns folk med på svängen som jag inte riktigt fixar, en är så tom i skallen att det ekar om man skriker henne i örat och en annan är en riktigt messerschmitzer, bara det att han aldrig har rätt. Jag kommer förmodligen att kasta av honom från bussen i sömnen en natt.

Innan vi alla åkte hade vi ett par utbildningsdagar som var väldigt givande. En svinduktig kille från ett företag som heter Highlights hade mycket vettigt att säga. Det var bra på det viset att vi lärde känna varandra INNAN vi hoppade på vårt mobila 16-mannasovrum och fick se varandra nakna. Han pratade bland annat om någonting som kallas för "hygienfaktorer" och "motivationsfaktorer". Ett bra exempel som han använde var;

Du ska sova på hotell. När du kommer dit ser du att det finns en entré. Du går in genom entrén och där finns en reception, i den står en värdinna som hälsar välkommen och checkar in dig. Allt detta är saker som du förväntar dig skall fungera när du kommer till ett hotell, eller hur? Det är hygienfaktorer. Någonting som fungerar enligt förväntan.

Men när du står där vid receptionen kommer det en pickolo och hämtar dina väskor och värdinnan vet redan ditt namn, du tänker "wow, vilken service!" Detta är en motivationsfaktor. Detta är någonting som är det lilla extra, som du villigt kan ge beröm för och säga hur mycket du uppskattar den service du får.

Det jag lärde mig utav detta är; INGEN kommer någonsin säga hur bra du är, eller ge dig beröm för att du sköter det jobb du åtagit dig. Om jag utger mig för att vara egenföretagande fotograf, kommer folk inte säga "jävlar va duktig du är som har ett eget företag", för att de förväntar sig att det bara ska funka. Jag ska klara av min uppgift som jag utger mig kunna.

Det jobbiga med detta är, att om jag en gång börjar ge "det lilla extra" åt kunderna, kommer de nästa gång att förvänta sig lite mer, och då höjs hela tiden ribban för hygienfaktorn. Förutagt att kunden kommer tillbaka då.

Det jag vill säga med detta är, att jag är glad att jag har insett att det är såhär det är, fått det svart på vitt, för nu slipper jag bli besviken för att mina människor runtomkring mig inte stödjer mig. De tänker bara inte så långt, efter det att det har blivit uttalat första gången förväntar de sig bara att "det är ju det hon ska göra, det är väl inget mer med det". Skönt.

Insikter gör inte alltid ont.

Ronneby & the Airheads

Jaha, så har man kommit fram då, och träffat alla och så. Visserligen trevligt men jag känner mig faktiskt ganska gammal. Plus att några utav människorna här är riktigt airheads! "eeeh vaddå skruv?" Missade frukosten i morse och jobbade fram till lunch i stekande sol. Då var jag inte tupp, men det var bara att bita sig i läppen för att inte slänga ur sig något dumt.

Hela den här lära-känna-processen kommer ju gå lika fort som i Big Brother-huset liksom, så det är svårt att säga om de människorna jag "dras till" idag, kommer vara de jag kommer connecta med på riktigt i ett senare stadie. Just nu känner jag inte att jag kommer bli vän med någon. I guess time will tell.

Som det känns nu kommer detta att bli en lång resa. Jag kan ju trösta mig med att jag får lite paus emellan och inte behöver ta hela stöten på en gång.

Nu har det vart alldeles för lite sömn för många dagar i rad, så nu ska hon den där gå och sova INNAN klockan 00.00! Hajjar ni!? Progress, progress. Jag samlar vuxenpoäng så det skvalar om det!

Ta hand om varandra!

Hemma, andas, åk

Det känns som om det aldrig riktigt tar slut. Det är väl visserligen bra om man ser det till det ekonomiska och sådär. Men vad spelar egentligen pengar och arbete för roll, när man inte kommer ha orken att njuta av det?

Nu har jag varit hemma 3 dagar, men ändå inte hunnit göra ett skit. Jag ligger så pinsamt långt efter med bilderna och jag tvättade min första maskin tvätt idag. Vart tar tiden vägen? Om jag ändå visste kanske jag kunnat göra om mig själv till en mer effektiv människa. Sedan ringer telefonen, och jag har inte alltid hjärta att skita i att svara, för det är folk som jag egentligen väldigt gärna vill prata med, men känner när telefonen ringer att; shit, det här kommer bli ett samtal längre än 5 minuter, jag hinner inte ta det.

Det känns som att jag omedvetet har en countdown tills jag åker igen, och jag kommer behöva ta X antal jobb innan dess för att jag blir borta så länge. Plus att det är massa praktiska saker jag behöver lösa för företaget. Jag tror jag behöver skaffa mig en anslagstavla. Bra idé. Någon som har fler?

Nu är det i alla fall dags att kissa och gå och lägga sig, så kanske jag får något gjort imorgon med.

Äckligt osugen på festival nu faktiskt. Vill baaara hem till min säng, min dusch och min spis, spisfläkt och kaffebryggare.

Blev precis dessutom skitsur på Hultsfredspersonalen nyss vid Stora Dans eftersom vi (första gänget fotografer) blev utkastade efter en halv låt! EN HALV!! Eftersom alla fotografer skulle hinna plåta ordenligt. Men BRA! Säg det innan då så man kanske hinner förbereda sig lite granna!? Och ge oss i alla fall en hel låt, och släng in fler än 3 fotografer i taget? Usch va arg jag är just nu, men har gått och klagat hos Pressledningen. Tack vare denna miss från personalen missade jag det giget totalt och fick inte en enda bra bild. Absolut ingenting som går att använda.

Jag är trött, grinig och bitter idag.

Inte hört något från LA på några dagar nu, jag undrar lite vad han håller på med egentligen.

Just nu, är det inte kul längre. Inte alls roligt faktiskt.

Åkte ner i Tisdags förmiddag i förhoppning om att allt skulle vara löst när jag kom på plats, men det är väl för mycket att begära, speciellt på festival. Acken hade inte kommit in som de skulle och jag hade inte blivit beviljad någon fotoväst.

Onsdagen började fint med att jag fick sova ut, men vaknade med en äcklig huvudvärk som strålade hela vägen ner i ryggen. Träffade på massa gamla vänner, bland annat V och Kanarierna. Tog ett par öl när vi möttes upp och sen ringer BM och säger att han är på väg till festivalen med bandet han kör ljus för. Grymt kul! Vi löste fotopass till giget, i utbyte mot några bilder för de att lägga på hemsidan. Blir så på denna festivalen att det blir lite "tjänster-mot-tjänster-jobb" i alla fall, trots att jag hade sagt att jag inte skulle göra det. MEN. Jag tänker såhär; Jag har jobb att göra på festivalen, plus att mitt namn och företaget kommer ut lite granna. Det är skit men jag får lösa det såhär helt enkelt. Jag träffar hela tiden massa bra folk, och knyter nya bra kontakter.

Träffade på en snubbe som jobbar här med att trycka tröjor och liknande. Han har storformatsutskrivare, så där har vi två balla grejer man skulle kunna göra ett samarbete om.

Åkte på att göra en intervju med trummisen i Coheed & Cambria, eftersom HJ inte hann komma i tid hit. Gick bättre än väntat och jag tänker se till så att jag får credsen för det med. Sitter precis och ska iväg och plåta linecheck för bandet och sen är det gig om en timma. Sedan har jag en timma ledig innan det är dags att plåta PE och hans band. Löste det med ATG ikväll också så idag har jag fått alla mina ack. Sweet. Jag är nöjd.

Sen ska jag äta. Sen ska jag dricka ööööl. Mmmmm. ÖÖööööl.

Puss i ljumsken!