Hon den där

I'm cool and they know it.

2012-01-30T23:24:00.001+01:00

Min äldsta brorson skrev på facebook förut när vi diskuterade festivaler och att Skrillex kommer till Peace & Love. "Haha, the fact att du är min FASTER och lyssnar på skrillex gör dig fan ascooool"

Åh mina "små" grabbar (och små tjejer också) som jag är alldeles för dålig på att träffa. Jag hoppas och önskar att de vet att jag har så mycket kärlek för dem, alltid. Fast att vi nästan aldrig ses.

Jag var åtta år när jag fick reda på att jag skulle bli faster första gången. Jag var malligast i stan. Det är jag fortfarande. Jag är faster till fem fantastiska ungar och några utav dem går igenom en svår period just nu. Jag önskar att det för med sig vishet och ödmjukhet. Jag önskar att de kan förlåta och inte klandra. Jag önskar att de aldrig någonsin drabbas av bitterhet eller cynism och jag önskar att de har kraften i sig själva att alltid göra det bästa av sin tid och sitt liv. Jag önskar att de alltid besitter förmågan att älska. Och när de blir sårade önskar jag att de förmår sig att vara ledsna ett tag, men att de sedan alltid orkar resa sig igen.

Jag önskar att de vet att även om vi ses för sällan så finns jag alltid för dem, oavsett vad det gäller. Jag önskar att de aldrig skäms över att vara sig själva och jag önskar att de alltid har någon som de kan ty sig till när de känner sig små. Jag önskar att de aldrig behöver känna sig ensamma.

Jag älskar er mina små skitungar. Vet det.

Faster Anna

Att hjälpa för att kräva tillbaka

2012-01-25T09:33:00.002+01:00

Det här med att man är snäll för att kunna kräva något tillbaka.

Skulle åka tåg upp till Sthlm tidigare i morse. Min kollega och jag går på tåget och upptäcker att vi fått platser på varsin rad, alltså bakom (och framför) varandra. Vi tänker att vi sätter oss på samma rad så att vi får sitta tillsammans och att vi helt enkelt frågar de som kommer sedan om det är okej. Vi drog slutsatsen att den som ska sitta på "den andra platsen" förmodligen reser själv ändå så att det kanske inte skulle spela så stor roll.

Kvinnan i fråga kommer på och frågar hur vi bokat. Vi frågar om det är okej att vi byter platser och visar platsen framför som är vår. "Ja, det är okej men då får ni sitta där för jag mår illa och måste se ut." Javisst, inga problem, säger vi och flyttar oss.

När jag sedan ser att kvinnan spenderat första timmen på tåget med att läsa tidningen ställer jag mig frågan;

Kändes det bättre för henne att gå med på vår förfrågan bara så att hon kunde ställa ett ultimatum? Jag förstår inte det resonemanget till varför man måste kräva någonting tillbaka för att kunna vara snäll, eller hjälpa någon. Eller är det så att alla hjälper andra för att få ut någonting själv, bara det att själva vinningen är olika? För vissa räcker "den goda gärningen" medan andra gärna vill ha någonting mer konkret i gengäld.

Man skulle också kunna se det som att man hjälper varandra i just detta fallet, vilket såklart oftast är det allra bästa. Dock tycker jag kanske inte att det ska vara påtvingat. Hjälpa ska man göra för att man vill, inte för att man måste. "Ja, jag kan göra det OM.. " är i min värld ett fult uttryck.

Vad är en hobby?

2012-01-16T01:26:00.003+01:00

Var på fest i Lördags och började prata med en mycket trevlig tjej. Hon kände sig väldigt stressad över att inte ha någon hobby. Eftersom hon spenderar större delen av sina dagar med att plugga är den där andra tiden väldigt viktig för henne, som för många av oss.

Hon berättade att en av hennes favoritsysselsättningar är att "fixa hemma".
Jamen perfekt, sade jag då. Där har du ju din hobby. Men tydligen var det inte riktigt okej.
Det kändes lite jobbigt för henne att fastna i någon sorts hemmafru-roll som bakar bröd och inreder och att det mer skulle räknas som sysslor.

Men då dök funderingen upp i mitt huvud; vad är en hobby?
Genast gav jag mig själv ett svar som jag tyckte verkade bra och det är följande:
En hobby är en kombination av något som medvetet eller omedvetet stimulerar belöningscentrat och samtidigt ger dig sinnesro under tiden du utför den.

Såhär. Att du känner sinnesro eller hamnar i det där meditativa tillståndet är det jag eftersträvar när jag utför min hobby.

Att det sedan skulle stimulera belöningscentrat menar jag att oftast när du ger dig in på någonting gör du det - medvetet eller omedvetet - för att åstadkomma ett resultat, bli nöjd, bli bättre på det du gör eller lära dig mer, eller hur? Du gör det självklart också för att det är roligt och intressant också, men någonstans på vägen skulle man ju sluta tycka det var roligt om man inte blev just - bättre.

Låter det rimligt?

I alla fall så har jag lovat hjälpa den här tjejen att försöka hitta något som hon kan döpa till sin hobby så jag behöver er hjälp med tips! Gärna inom heminredning, textil med mera. Och riktigt nördiga förslag mottages med extra stora armar!

Hasta próxima.

Alla dessa nyårslöften

2012-01-01T22:19:00.001+01:00

Ungefär sedan början av december har jag på olika ställen läst och hört saker i stil med "efter nyår, då jävlar", "jag ska börja/sluta med det nästa år" eller "det ska bli mitt nyårslöfte".

Min fråga blir naturligt, varför då? Alltså, varför då som i - varför inte nu?

Samma visa är det varje år. Varje år lovar folk sig själva saker som de förmodligen orkar förverkliga i ett par månader innan disciplinen faller samman och de inte längre minns varför de började/slutade från början.

Varje nyårsafton ser jag också runt omkring mig folk som förutser det nya året som "Det bästa året hittills, jag känner det på mig. Jag bara vet" och ofta är det också samma människor som säger detta.

Självklart har jag också förhoppningar om att det nya året ska bli det bästa hittills, och kan sätta upp personliga mål som jag vill uppnå. Men jag skulle aldrig, aldrig lova mig själv någonting jag inte vet att jag kan hålla. Och eftersom jag aldrig vet om jag kan hålla saker, lovar jag aldrig mig själv någonting. Jag själv är den största bedragaren jag känner. I den bemärkelsen att tankar alltid är relativt, och eftersom vår inställning grundas i våra egna tankebanor är det också väldigt lätt för en att lura sig själv till att ändra sin åsikt. (that's a whole other subject)

Så - tillbaka till min fråga. Varför behöver vi en osynlig tidsgräns för att förändra det vi vill förändra med oss själva och i vår omgivning? Jag slängde ut frågan på Twitter och fick till svar att det är en kraft som kommer inifrån att vilja förändra. Jo, det förstår jag också, men varför blir den så mycket starkare kring nyår? För att vi på något sätt konkret drar en gräns där och börjar något nytt? Och det är ju alltid lättare att gå in i någonting nytt med mer och större energi?

Jag är ledsen folks, men året blir inte bättre om du själv inte förändrar det. Du kan säga år efter år att "det här året alltså, kommer bli det bästa" men det blir inte bättre om du som vantrivs på ditt jobb inte ser dig om efter ett nytt, du som har problem med din pojk/flickvän inte konfronterar problemen, du som har ont i ryggen inte går till sjukgymnasten/naprapaten/börjar träna. Förstår ni poängen?

Jag hoppas verkligen att mitt 2012 kommer att bli mitt bästa år hittills men jag förutsätter inte det.
Jag ska däremot jobba för att det ska bli det, på alla plan! Och inser jag att jag behöver förändra någonting mitt i april - så gör jag det. Jag väntar inte på ett nyårslöfte.

@annasynnero

8 timmar!

2011-12-20T13:45:00.000+01:00

Det finns tusen och åter tusen välgörenhetsorganisationer. Just nu pågår en kampanj för att minska färdtiden för djur som fraktas inför slakt. På hemsidan kan du skriva under med ditt namn (gör gärna det här www.8hours.eu)

Men undrar när alla hjälporganisationer ska börja hjälpa varandra? För på hemsidan kan du även beställa klistermärken, planscher och vykort för att "öka medvetenheten" kring denna kampanjen.

Känns det som ett vettigt miljötänk? Ja - att du måste beställa och specificera hur mycket du vill ha. Nej - att det är papper, plast och frakt. Lite samma som att Greenpeace skickar ut adresserad post och nyhetstidningar.

Vad sägs om ett kollektivt tänk, peeps?

Huge difference

2011-12-17T13:57:00.001+01:00

Fick efter ca två sekunder frågan om tant anna var kär. Nej, barn. Lär er skillnaden mellan kärlek och åtrå.

Farsan gillar verkligen inte te. Inte heller smaksatt bubbelvatten. Han säger upprört "De säger att det ska smaka svarta vinbär, fan det är ju som om någon sprungit förbi med vinbären bara"

Sedan skrattar vi ikapp med hjärtat och han vet själv att han har sagt något roligt.

Ibland så..

2011-12-16T22:59:00.001+01:00

Jag luktar på kudden som kroppen just lämnat. Den doftar fantastiskt och just den doften känner jag så väl, trots att jag aldrig känt den.

En skälvning går i hemlighet genom hela min kropp och fast du är kvar i rummet känner jag mig tom. Ensam. Du fattas mig.

Jag mår lite illa när jag tänker på hur jag vill ha dig, hur jag inte kan släppa blicken från dina läppar och funderar på hur de skulle kännas mot mina, mot min hals och mitt bröst. Hur jag ser din käklinje och vill känna den med tungspetsen. Hur mina andetag inte räcker till för att lyckas absorbera nog av din doft, att hålla kvar.

Jag föraktar ibland din person. Jag tycker synd om den. Sedan skiter jag i den. Och saknar den.

Ta på mig för helvete! Känn upp mig och få inte nog. Bara en gång..
En.
Nu.

Lukta på basilikan!

2011-12-07T12:18:00.001+01:00

Läste artikeln "Lukta på Basilikan" idag, skriven utav psykologen och författaren Jenny Jägerfeld.

Jag rekommenderar att ni läser den innan ni fortsätter här.

Det som Jenny tar upp är SÅ sant, och otroligt viktigt att ha i åtanke när vi runtomkring oss ser folk som blir utbrända, sjukskrivna, deprimerade och av olika anledningar fyllda av ångest.

Mindfulness för mig är i grund och botten ett bra och vettigt tänk. För i all den stress vi har runtomkring oss, och i allt det tekonologiska och mediamässiga flöde vi också omges av, hinner vi knappt med oss själva. Det mesta går så fort att vi - vad som känns som varannan dag - hajar till och tänker "Oj, är det redan fredag - igen?"

Samma sak gäller detta eviga positiva tänkandet - som är fantastiskt bra - i lagom dos. Positivt tänkande ska INTE appliceras i de fallen som Jenny pratar om, där det finns strukturella problem. Känn efter med magen. Känns det inte bra där kanske det är dags att fundera över hur det står till egentligen.

Dock är jag jävligt trött på att höra att "ensam är svag" eller att man aldrig kan förändra något själv. Det, mina vänner, är vad jag skulle vilja kalla bullshit. Du är den enda som kan förändra något! Sluta lita på att omgivningen ska ändra saker åt dig.

Du är den enda som lever ditt liv.

Twittersvar @navidmodiri

2011-12-04T19:36:00.001+01:00

@navidmodiri: Skriver om superhjältar och vårt behov av förebilder och psykologin kring det. Tips på intressant läsning kopplat till detta?

@annasynnero: Typ bibeln?

Navid: Hur menar du?

Jag: Jag menar som att religion är den typen av psykologi.

Navid: intressant. utveckla!

Jo, Istället för att tweeta sönder din feed, Navid, så tänkte jag bara snabbt förklara här istället.

Jag tänker som såhär att Jesus (tar kristendomen som exempel) säkert var en jäkla superhjälte på sin tid. Inte kanske i den bemärkelsen att han _faktiskt_ kunde gå på vatten, förvandla vatten till vin och så vidare utan att han var en förebild och en person som gick mot strömmen. Han gjorde inte som han blev tillsagd utan skapade sin egen väg och folk valde att följa honom.

Därför blev han såklart en idol för många. Hans namn blev känt och hörsägnar börjar spridas. Och vi vet ju alla hur det är med rykten. Det läggs på lite här, ändras lite där - och till slut är Jesus en jäkla övermänniska. Oavsett vad detta säger om kristendomen och religion i sig och vad som nu är sant eller inte är kontentan densamma. Vad vi väljer att tro på.

Jesus, gud (i alla dess former) kyrkan, påven, politiker, kändisar, musiker, skådespelare etc har alla någon form av status och det är en trygghet för människor att skapa sig förebilder i andra människor/figurer. Olika vad status betyder i olika människors ögon dock, men you get the picture. Dessa människor/figurer har blivit vår moderna form av personifierad övermänniska eller superhjälte. Och på våra förebilder lägger vi ett ansvar, som vi själva kanske behöver bli av med.

Men gud är allsmäktig, eller hur? Varför tror folk fortfarande på våra gudar? Därför att hen är mycket lättare att se upp till för att hen aldrig kan fela. Kanske är det lättare att lägga det ansvaret på något som "inte finns" för att det inte är lika lätt att bli besviken. Gud kan till exempel aldrig börja knarka och raka av sig håret, eller kyssa någon av samma kön i TV. Allt hen gör, görs av en anledning och man ifrågasätter inte Gud på samma sätt som man skulle klandra sin favvopolitiker för att den gör ett mänskligt fel. Du slutar inte att se upp till din gud så som du kan tappa förtroendet för din idol eller förebild.

Gud är den ultimata superhjälten och samma behov som vi alltid har haft av förebilder och personer att se upp till finns kvar idag och kommer alltid att göra. Det är bara individerna som byts ut, och ju snabbare mediaflöde vi får desto fler förebilder kommer vi avverka.

Så tror jag. Vad tror du?

Who's your daddy.

2011-11-30T00:29:00.001+01:00

DYAC

2011-11-25T18:16:00.001+01:00

När jag känner att jag är i behov av att skratta så att jag typ kissar på mig lite går jag in på www.damnyouautocorrect.com som kan vara den roligaste sidan på ze interwebz.

Till exempel för att:

Mors Lilla Olle

2011-11-24T20:41:00.001+01:00

1. Å lär ju skogen i rosa under sin energi är det bli.
2. Mors lilla Olle i skogen med rosor på isildur1 väl alltså en Shell jag blivit.
3. Mors lilla Olle i skogen gick rosor på svindel och solsken i blick.

Jag har en diktafonisk applikation i min iPhone som stavar åt mig när jag pratar.
Den kopplade inte riktigt bra när jag sjöng. Annars tycker jag den funkar riktigt bra faktiskt.
Speciellt om man ändå har stora klumpiga tummar som annars alltid stavar fel.

Jag vaknade med snor i hela huvudet och bestämde mig för att somna om.
Har bakat bröd och slappat. Jag försöker att inte tänka på ett besked jag väntar på, eller,
som jag i stort sett redan fått men inte vågar hoppas på förrän allt är så att säga, skrivet i sten.

Imorgon ska jag ha möte med Christian Wess inför releasen av hans nya bok.
Jag ska även och kolla på ett hus som jag kanske ska hyra.

Det händer lite allt möjligt i livet nu, and it's all with exitement.

Och därför får ni the awesomest playlist of all times

Ciao

Spets

2011-11-18T00:56:00.001+01:00

Men HALLÅ.

Jag har fan blitt galen i spets. Jag-vill-ha-spets!!! Speciellt den vita, gräddvita och beige. Jag skulle säkert inte kunna ha på mig det av flera olika anledningar men det är ju så snyggt så jag dör lite inombords. Och det stör mig att jag aldrig lärt mig knyppla.

Förstå hur häftigt om jag kunde göra min egen spets. Här kommer några snygga exempel.

Alexander Bergströms blogg: alexanderbergstrom.blogspot.com
Anna Malmbergs blogg: http://anna.elle.se/strange-little-girl/

Och typ tusen snygga bilder på en google-sökning --> klicka här
Det kom även med några skällande spetsar där, på köpet.

Har ni något till övers, gamla lakan med spets, virkade dukar eller dylikt som ni vill bli av med - throw it over here! Jag gör nytt av'et!

Tjärlek.

Lovefilm.se

2011-11-09T18:08:00.002+01:00

Är något som heter "Buzzador" för lovefilm.se just nu vilket innebär att jag ska berätta för alla er precis vad jag tycker och tänker om den kampanjen jag för tillfället "buzzar".

Så. Nu får jag alltså prova på lovefilm.se där man mot en kostnad av 139:- i månaden får hyra obegränsat med film. Du gör din egna lilla lista med titlar och sätter sedan en prio på den. Sedan kommer det hem två filmer åt gången på posten. Du får ha dem hemma hur länge du vill men du får inga nya filmer förrän de gamla återlämnats. Du lämnar tillbaka dem genom att bara lägga dem på lådan i svarskuvertet.

Det hela verkar faktiskt mycket smidigt. Jag har fått hem mina två första filmer nu som jag ska försöka kolla på snart. Det ena är en yogainstruktionsvideo, och den andra är en utav twilightfilmerna. Jag har inte heller misslyckats med att hitta en enda film jag har velat hitta.

Såhär ser min lista ut so far. Har ni några bra filmtips får ni gärna hojta så att jag kan fylla på listan. Och är det någon som är sugen på filmkväll hemma hos mig så är det bara att säga vilka filmer jag ska hyra och sedan bädda ned er i min soffa ;)

Ps. För er som spelar TV-spel kan man hyra det också.

Med mamma på skype

2011-11-08T18:41:00.001+01:00

Mamma: Vad gör du?
Jag: Bokar fika med en fotografsnubbe
Mamma: Vemdå?
Jag: Du vet han konkurrenten
Mamma: Vemdå?
Jag: Du vet han som gjorde pappersblomman på bokmässan
Mamma: Va? Är han inte svensk?

Hur, HUR?

Just when you think you're out..

2011-11-08T17:38:00.003+01:00

Det kanske krävs några dagar i fördärv innan man kommer tillbaka på full fart.

Igår sov jag halva dagen, mådde kass. Gick upp och åt frukost och det tog inte länge innan magen sade "det här vill jag inte ha" och kastade upp det igen. Attackkräktes i fem minuter och blev sedan sängliggandes resten av dagen. Manba jaha?

Inte ätit något dåligt vad jag kan komma på. Verkar inte vara influensa då jag mår prima idag. Men jag klagar inte! Jag är verkligen glad över att jag är okej idag igen och jag känner mig jäkligt pepp på livet.

Håller på att förbereda lite inför det här fotoprojektet jag håller på med nu tillsammans med MUA Linda Taube. Känns så jäkla bra och jag har verkligen hittat rätt tjej att dela detta med.

Första plåtningen är avklarad och jag är mycket nöjd. Har ni tips på en jättemörkhyad kvinna - längre än 180 cm får ni gärna maila mig på anna@fotodiket.com

Vad det är vill jag inte avslöja riktigt ännu. Ni kommer förhoppningsvis att få läsa om det överallt inom inte en allt för lång framtid.

Linda gör för övrigt skitgölli mössor och smycken som ni kollar in och beställer på lindataube.se - perfekt julklapp! Check it out!

Finn fem fel

2011-11-07T17:00:00.002+01:00

Oj, nähä. Det var visst bara märket på bilen och färgschemat på baklyktan som skiljdes åt.

Insikter, insikter.

2011-11-06T01:22:00.001+01:00

Haft en vecka i storstan. Med hårda insikter och sköna stunder.

Plötsligt under en fikastund slog det mig varför jag är så extremt rädd för att inte kunna andas. Jag skulle aldrig få för mig att dyka till exempel. Inte heller utsätta mig för något annat som skulle kunna innebära syrebrist/kvävning/drunkning i det värsta tänkbara scenariot. Som yngre undvek jag "skojbrottning" som folk fick för sig var roligt, eller när man kittlade folk och satte kudde över huvudet fick jag total panik och sparkade vilt omkring mig. Jag brukade säga att om man gör så, alltså gör så att jag inte kan andas - gjorde man det på egen risk och jag tog inte ansvar för mina handlingar. Folk fattade till slut att det inte var värt när de fick en spark i huvudet etc.

Jag sover inte med täcket över huvudet och blir "luften för varm", alltså om den varma luften som kommer från under täcket liksom läcker upp till ansiktet tycker jag det är väldigt jobbigt för att den är så syrefattig. När jag satt och berättade för min vän Anna om när jag var sjuk i lunginflammation i somras slog det mig, och jag kände mig så ofantligt dum när jag förstod att jag INTE förstått på så länge!

Jag hade jättejobbig krupp när jag var liten. Jag vaknade mitt i natten (tyckte jag, förmodligen hade jag bara sovit ett par timmar) och kunde inte andas. Vad är en naturlig reaktion när man inte kan andas? Man blir rädd. Vad händer när man blir rädd? Man börjar hyperventilera. Problemet var bara att det inte gick så bra med svullna luftrör och en hel massa slem i halsen. Jag minns inte hur jag vaknade de gångerna, men jag minns att mamma stod med mig i fönstret. Jag hade täcket om kroppen och försökte hänga så långt ut genom fönstret jag bara kunde för att få så mycket frisk luft som möjligt. Jag försökte andas långa djupa andetag men jag minns att jag var så rädd. Det kändes som det aldrig gick över och jag frös ofta, fast att jag hade täcket kring mig. Fortfarande idag - om jag är riktigt dålig och hostar mycket - kan jag direkt känna smaken av min "krupphosta" och jag mår nu illa bara jag tänker på det.

Det var många turer in till Kungälvs Sjukhus och andas i kortisonmask. Tur för mig att man på den tiden fick små kartonger med Daimglass som belöning. Jag fick äta hur många jag ville, sa dem. Fast jag orkade aldrig mer än en, ibland två.
Min älskade lilla hönsmamma ringde ned vårdcentralen men de sade alltid till henne att vänta ut det, och göra alla rutiner med frisk luft, ångad luft etc. En gång när de sade till mamma att hon skulle vänta lite till, fast att hon tyckte hon hade väntat länge nog, trotsade hon telefonisten och åkte in till sjukan ändå.

Tur var det, för när vi väl kom in fick hon en utskällning av läkaren som undrade varför hon hade väntat så länge. Tydligen hade jag blå läppar. Let's just say att hon hellre åkte in med mig i onödan efter det.

Först nu, cirka tjugotre år senare inser jag detta. Hur trög kan man vara. Jag inser att det är ett större trauma än vad jag har trott för det påverkar verkligen mitt liv idag. Men det är ju bara att inse. Jag måste bli av med skiten. Jag har inte krupp längre. Jag har inte heller astma. Jag har bara rädslan kvar.

Jag måste dyka.

RIHANNA!

2011-10-29T22:35:00.001+02:00

Först hämta ut biljett till Rihanna nästa vecka i Sthlm. Kan nog bli riktigt bra!

Litet besök i Domkyrkan och tände ljus åt mina änglar. Sedan till Gårda Textil. Heaven on earth alltså!! GUUD va mycket fantastiska tyger!! Jag blev helt kär i ett vinrött stickat tyg som jag förmodligen måste gå tillbaka och införskaffa.

Myskväll med goa Ida nu. Dragit igång en ny serie - The Secret Circle. Teenserie som fan så några sköna garv mitt i allt försök till seriöst skådespel. LOL säger jag.

Vad betyder egentligen något?

2011-10-28T22:36:00.002+02:00

Jag tänkte skriva ett inlägg om hur förbannad jag varit på ticnet idag, att jag fått sitta i två tjugominutersköer för att få felaktiga svar och slutligen ändå ingen biljettjävel. Hur posten inte har kuvert att skicka saker i, men tobaksaffären har det men att de inte fattar vad jag säger. Hur jag blev så förbannad på tobaksaffärspostsnubben att jag nästan började gråta framför alla och hur fantastisk min far är som kan hantera mig (och situationen) när jag blir sån.

Men sedan kom jag hem, trött och mätt och får ett besked om att en älskad person gått bort. Min älskade Pia. Och plötsligt försvinner alla de där sakerna bort och ut i periferin och betyder ingenting. Ticnet kan försvinna ut i intet for all I care för de är ingenting. Tobaksaffärsgubben kan dra åt helvete för jag skulle aldrig sörja honom.

Jag sörjer Pia och jag sörjer hennes son och jag sörjer båda två genom varandra och jag hoppas att de återförenats var de nu än är någonstans och jag hoppas att Matte visar henne vägen och jag hoppas..

Tårarna bara rinner och som vanligt är det alldeles för mycket som aldrig blivit sagt. Hur jag än lovar mig själv och hur jag än lovat mig själv sen Matte dog att jag aldrig ska hålla inne med något utan alltid säga vad jag tycker och alltid säga till mina vänner hur mycket jag älskar och uppskattar dem, så blir det sällan så.

Pia, min älskade vän. Jag älskar den härliga människa du är och att du alltid har en förmåga att glädjas. Att inte du har gått sönder av smärta och bitterhet är för mig ett under, för det var så nära att jag gjorde det. Ibland undrar man varför saker som händer är så jävla jävla orättvisa och för att inte implodera så hittar man på små fula ursäkter för sig själv. Kanske var din sorg så stark att den förgiftade ditt blod och åt upp dig.

Kommer du ihåg när vi körde hoj till Alingsås och åt glass? Jag tror det var första gången Johnny övningskörde med mig. Du sade att det viktigaste var att man inte körde som om det var en jävla moppe man åkte på. Så sade de på körskolan, sade du. Hur du är den enda människa som lyckas se cool ut i ett par påklistrade mjukisöron på hjälmen. Kommer ni inte och hälsar på mig i mina drömmar blir jag besviken ;)

Jag kommer sakna dig och jag kommer skriva om dig så att du aldrig dör. Hälsa min älskling.

Mina änglar <3

Ljus i Alingsås

2011-10-28T01:06:00.005+02:00

Åkte med Vrånka och kidsen till potatisens stad och kollade på ljus. Det kan ju verka föga intressant men varje år så är det ett gäng superduktiga och välrenommerade ljusdesigners som ljussätter olika delar av innerstaden. Efter att vi gått och tittat på träd, trädgårdar, byggnader som ljussatts på olika sätt kom vi fram till ett discoträd. Jag älskade det redan innan vi kom fram och jag började dansa till Michael Jackson-introt som spelades när man tryckte på knappen.

Ella skrek "MEEEN AAAANNAAAA!!!! ÅHHHH" och skämdes bara så som en 8-årig tjej kan göra.

Vi gick närmare och det spelades andra låtar som jag började låtsas breakdansa till och Ella skämdes ännu mer. Folket som stod runt om kring började skratta lite nervöst åt min dans. Jag inser att jag blivit min faster. Jag ÄLSKAR att jäklas lite lagom med barnen. Luras och skoja. Det är verkligen det bästa.

Jag gick fram och läste på trädet och inser att det är min gamla skolkamrat Andreas Milsta som designat detta fantastiska discoträd! Klicka på hans namn så får ni läsa en intressant artikel med honom. Det var också Andreas jag frågade ut när glödlampan skulle tas bort och den intervjun kan ni lyssna på HÄR. Dåligt ljudkvalitét och ovan intervjuare ;)

Fika på supermysigt café där vi upptäckte en hemlig skrivbordslåda i det bordet vi satt vid. Vi skrev ett brev och lade där i och hoppas att någon hittar det någon gång.

Jag ligger några dagar efter i mitt bloggande och vet inte om det blir så värst intressant men..

jag hade en väldigt mysig eftermiddag denna dag och jag älskar att hänga med dessa tre.

Att ta tag i känslorna

2011-10-19T23:50:00.001+02:00

För ett par veckor sedan hamnade jag i en situation som gjorde att jag kände mig väldigt trängd. Det allra jobbigaste var att det var mellan två väldigt bra vänner. Hur berättar man för sina vänner att någonting har sårat en, fast att man inte riktigt kan sätta fingret på vad?

Jag funderade sedan det hände hur och faktiskt om jag skulle berätta eller förklara. Min mage sade att jag måste men mitt huvud ville verkligen inte av flera anledningar. Skulle de förstå mig? Skulle jag kunna förklara på ett vettigt sätt? Och mitt i allt detta visste jag ju att det skulle bli sjukt jobbigt för även om jag var den som gick därifrån för att jag kände mig trängd, så skulle kanske det jag måste säga, såra mer.

Skulle det vara egoistiskt av mig att säga det jag skulle säga? Skulle det göra gott eller bara mer ont?

Jag vet inte. Jag gjorde i alla fall det jag kände jag var tvungen och det var att prata med mina vänner och även om de inte skulle förstå förtjänar de att veta hur jag känner för att de är just mina vänner. Jag var tvungen att få deras tänk om det jag upplevde.

Oh så svårt. Jag klarade inte av att ta dessa samtal utan att börja gråta. Jag hatar att gråta och speciellt hatar jag att gråta inför någon annan. Men heller har jag aldrig reagerat så som jag gjort inför detta.

Mina vänner är kloka och de är fina och jag hoppas att även om de inte förstår mig och mina reaktioner, kan de någonstans förstå min ståndpunkt och förstå att jag fortfarande älskar dem i massor. Och framför allt att det inte är några konstigheter, även om jag är ledsen just nu. Och jag ger mig själv en klapp på axeln för att jag inte bara sopar under mattan.

Livet alltså. La vita é bella.

Statist på CV:t

2011-10-18T22:31:00.005+02:00

Ja, lördagen spenderade jag med att vika en jäkla massa t-shirts för Dia Psalma som hade sitt sista gig i Göteborg - någonsin. Det var längesedan jag gjorde merch så jag hade riktigt roligt. Plus att jag är en jäkel på att sälja faktiskt. Också kul att se vilket otroligt drag det var på publiken!

Och jag kan nu officiellt lägga till statist i mitt CV, om det nu är någonting att ha med där. Söndagen lekte min vän D och jag bilkö i sisådär sju timmar. Vi fick ju dock en liten ersättning, en goodiebag och sedan varm mat serverad på kvällningen. Det var en kort period när jag kände att jag höll på att somna. Annars kan jag säga att man blir otroligt lättroad när man är "låst" på det viset. Vi skrattade friskt åt .. ja, ingenting egentligen. Fint att vi fick en penna att lösa korsordet med också tycker jag.

Helt plötsligt så var helgen liksom slut och sedan var det måndag med massa jobb och lång fotosession så idag - tisdag har jag faktiskt gått omkring i mysbyxor hela dagen och jobbat i lagom takt. Sovmorgon tog jag också!

Ljuva liv.

Efterblivenheten

2011-10-14T23:44:00.002+02:00

Hur fan har jag kunnat glömma det som jag gått och funderat över hela veckan?

HUR har jag kunnat glömma att hämta ut filmrullen?

Jag är så besviken på mig självoch mitt minne.

Jag måste hämta ut dem omedelbart bums innan jag smiter iväg till Trädgår'n imorgon för Dia Psalma.

Jag står och säljer merch där imorgon så kom och tjingsa!

Tänk om det är nudies?

Världens bästa humor...

2011-10-13T22:35:00.006+02:00

Är den min pappa och jag har, tillsammans.

Vårt tidigare telefonsamtal ikväll:

A: Hej min pappa?

B: Mmm

A: Mm Hmm

B: Mmhmm

A: Hmhmhmmhmm?

B: Mmm

A: Mhm.

B: Hmhmmhhm

A: Mhm mm hm

B: Mmhm hm hm

A: Okej hejdå

B: HAHAHHAHHA

A: AAHAHAHAH

B: Vet du vad jag har ätit?

A: PANGKAKA!

B: Aaaaapa! (lurigt)

A: ...

B: SJU sorters apa

A: HAHAHHAHA

B: HAHAHHAAAHAH

.. och så vidare

Efter mycket krångel..

2011-10-13T09:00:00.001+02:00

Så snyggt!

Toyota på Scandinavium

2011-10-09T23:47:00.005+02:00

Roligt jobb på Scandinavium ikväll. Min kollega Inga-Lisa och jag fotade och uppdraget var att dokumentera kvällen som sådan. Det var många duktiga artister men mina favoriter var helt klart Claes Malmberg och After Shave-gänget som framförde Jag vill ha en synt farsan och Macken.

Vilken lycka att få se de två låtarna live! Nostalgi på hög nivå.

Grabbgänget 54321 från England var också riktigt duktiga.

Sångaren är på bilden här ovan och visst ser han lite ut som en blandning av Orlando Bloom och "Edward Cullen"?

Roligt var också att träffa på gamla vänner som arbetade på eventet. Jimpax var en av dem och nu har vi lovat varandra att dricka glögg och äta pipparkakor redan i november, bara för att säkert hinna innan jul. Och Jonas! Så snygg han har blivit! Riktigt kul!

Nu är jag så trött att jag inte ens tänker dricka upp mitt kvällste. Rätt i säng bah!

Mer bilder kommer att komma upp på facebook.com/synnerophoto

Självporträttet i spegeln är obligatoriskt.

Börja träna!

2011-10-08T00:15:00.005+02:00

Några av er har sett förut att jag skrivit några inlägg för bloggen 365saker.se

Jag tänkte samla de första fyra inläggen från serien "Börja träna" åt er där det genomgående temat är för mig att göra bort mig utan att by mig, typ. Det är ju såklart inte det egentligen. Men jag kan säga att det inte är någon idé att försöka vara brydd om hur jag ser ut eller rör mig. Det är bara att köra!

#967 Löpning - tryck här

#986 Acroyoga - tryck här

#996 Fäktning - tryck här

#999 Zumba - tryck här

Acroyoga är jag fortfarande helt såld på så är det någon som vill prova detta känner jag till folk i Götet som håller workshops etc. Hojta bara isåfall!

Har ni några tips på saker som jag bara måste prova - skriv en kommentar!

Tjärlek.

Fel font och bilden under, jaja.

2011-10-07T12:18:00.001+02:00

Jag får visst vara noga med vad jag skriver här om jag inte vill att Googles stora öga ska ha koll på mig.

Precis skaffat Bloggers mobilapp så jag kan blogga from wherever. Yay.

2011-10-07T00:59:00.003+02:00

Åh. Idag var dagen då jag drog igång min (eller egentligen min fars) gamla Minolta. Den analoga. Den underbara. Jag har inte bestämt mig men det känns som det är en nutids-hipster-han eller en 60-tals-hon.

I alla fall så behövdes nya batterier så det löste min fantastiska far. Men när jag skulle sätta i rullen jag fick av en snäll tjej i tisdags så inser jag att det redan sitter en rulle i! Jag knäppte av de två sista bilderna och eftersom jag ändå skulle ned till stan passade jag på att lämna in den.

Kvinnan i kassan tittade på filmen och sa "Oj! Den här slutade vi ha i alla fall innan jag började här och det var 2007". Rullen var nämligen Japanphotos egna märke. Men fatta! Rullen är alltså minst fyra år gammal och jag har inte den blekaste aning om vad som är på den. Jag är så nyfiken att jag kommer få nippran av att behöva vänta i en hel vecka tills jag får hämta ut den. Jag hoppas verkligen att den inte har blivit dålig.

Men. Vilken känsla det är med analogt. Jag har allt saknat Minoltan märker jag när jag har den i händerna. Den känns väldigt bekväm där och muskelminnet har inte glömt den. Jag ska ge den mycket kärlek framöver.

/Annalog

Gör det bara!

2011-10-05T14:07:00.003+02:00

Läste Anna Ritar's inlägg häromdagen (kolla in hennes blogg, fantastiska illustrationer) och det fick mig att minnas det läskiga och spännande i februari när jag blev av med jobbet och undrade vad jag skulle göra med mitt liv.

Jag bestämde mig att det fick bära eller brista, men skulle jag aldrig försöka hade jag aldrig få veta om det skulle gå eller inte. "Jag gör det bara!" Det var i februari. Idag sitter jag och förstår att det var 8 månader sedan jag tog det beslutet och jag har fortfarande inte gått under.

Det är så jävla häftigt.

Nytt in- och utseende!

2011-09-28T22:37:00.002+02:00

Hej bloggen. Min fina färgglada blogg. Jag har saknat dig lite.

Du är liksom en kompis som jag pratar med ibland men jag har inte riktigt haft den ambitionen det sista.

Inte för att jag inte vill, eller hunnit, eller orkat - tvärtom. Men ibland kommer orden bara inte riktigt ut som de ska och ibland så är det saker som jag inte kan berätta för just dig för jag vet att du går att läsa som en öppen bok och är faktiskt, rent ut sagt, skitdålig på att hålla hemlisar.

Idag var jag på en föreläsning som hette "Eget ansvar - egen makt" som var väldigt intressant. Den satte ord på många tankar jag haft det sista och påminde mig också om saker jag behövde höra.

Det har varit så många stora förändringar i mitt liv det senaste året att det ibland känns som om jag lever ett helt annat liv. Vilket jag visserligen gör på ett sätt. Men krocken mellan mitt nya liv och hur mina gamla vänner ser på mig som en enda stor förändring, eller rättare sagt mina gamla val - krockar ibland.

Jag älskar mina vänner, men jag vill gärna hitta människor som jag kan dela mina nyfunna intressen med också. Den "övergångsperioden" är mycket ensam och jag är fortfarande där, men det gör mig mindre och mindre.

Jag har insett att jag verkligen inte kan försöka påverka mina "gamla" vänner med mina nya intressen, eller försöka övertala dem att följa med mig, precis som på samma sätt som jag förstår att de kanske omedvetet eller medvetet utesluter mig ur sina aktiviteter som jag ändå inte deltar i fullt ut.

Jag har som sagt blivit påmind och insett en del nya saker ikväll och det känns väldigt skönt. Jag kommer att somna med ro i kroppen.

Pinhole - How to.

2011-08-30T21:28:00.004+02:00

Hej.

Idag har jag gjort mig en pinhole-variant på lins.

1. Införskaffa ett skydd till kamerahuset

2. Mät ut exakta mitten.

3. Ta en knappnål och gör en liten markering på var mitten är.

4. Värm nålen (ha en handske på handen eller något virat runt nålen, den blir varm!)

5. Tryck igenom nålen genom skyddet.

6. Skruva på och plåta!

Bildresultat ser ni nedan. Man kan leka fram rätt roliga effekter!

Kameran får dock lite fnatt för med manuell inställning blir bländaren nollad,

inte så konstigt egentligen eftersom du inte har någon teknik i "linsen" som kan ändras.

Fokuslängden på denna variant ligger på ca 50 cm,

om man nu ska kalla detta suddiga resultat för fokus ;)

PLAYTIME!

Nytt inlägg på 365saker.se

2011-08-25T18:06:00.003+02:00

Idag kom mitt första inlägg i en ny serie om träning upp på 365saker.se

Jag - träna? Ni som känner mig ba va? Men jo det stämmer faktiskt.

Jag ska hålla igång och bli lite "tajtare". Och jag ska försöka att inte slå ihjäl mig på köpet.

Här hittar ni inlägget: http://365saker.se/2011/08/25/967-testa-traning-lopning#comment-26167

Kärlek!

Iakttagelser

2011-08-22T22:00:00.002+02:00

Eckhart Tolle skriver i boken "A new earth";

"Awareness is the power that is concealed within the present moment. This is why we may also call it Presence."

Bra sagt på engelska. Men på svenska heter det närvaro.

Vadå när? NU!

Det borde heta "härvaro".

Fingrar i diverse kroppshål på diverse okända människor.

2011-08-17T15:00:00.002+02:00

Hej bloggen.

Igår på konsert med Movits! hände följande;

Helt random snubbe bakom mig sjöng med starkt som attan så jag var tvungen att vända mig om, pika lite och sade

"det var värst vilken stark stämma du har" och viftade till med handen samtidigt på något italienskt vis* och råkade vifta upp den i hans näsa. FJONG bah så hade jag haft fingret i hans ena näsborre.

Jag började såklart asgarva och kunde inte med att vända mig om ens för att be om ursäkt. Vad säger man? Haha!

"Oj jag ber om ursäkt. Det var inte meningen att peta dig i näsan."

* flera gånger upp och ned som när man säger "vafanculo" på skoj

"Det är du värd"

2011-05-26T14:01:00.003+02:00

En vän till mig vann ett fint pris i form av pengar och en person kommentar på det med; "Det är du värd"

Jag tänder till utav det här och blir extremprovocerad. Det kan vara att jag är hungrig (lågt blodsocker) men det kan också vara att det är ett fullkomligt pantat jäkla uttryck.

Vadå värd? Vad fan betyder det? Skulle personen vunnit dubbla beloppet, men att folk inte anser att hen har jobbat tillräckligt för det eller haft tillräckligt svår barndom eller råkat däcka på för många fester, är hen inte längre värd det då?

Och vem är INTE värd?

Att inte dricka alkohol..

2011-04-18T11:56:00.004+02:00

Idag har jag inte druckit alkohol på 6 månader. Men?.. jo bortsett från en flaskhals mellanöl på P3 Guldgalan innan jag kom på att det inte var gott och gav bort den.

Jag har fortfarande varit ute på konserter och krogen lika mycket, om inte mer under den här perioden och det är ständigt dessa tre frågor som dyker upp (oftast i samma ordning)

1. Åh, är du gravid?

2. Nähä okej... du kör?

Här efter brukar personen som ställer frågor bli alldeles förvirrad. För är jag inte gravid eller kör bil, då finns det ju inga andra anledningar kvar till att inte dricka, eller hur? Tills de kommer på..

3. Ahh, blev det för mycket? Alt. Har du haft problem med alkoholen?

Alla svar äro nej. Men dessa tre (plus mediciner som inte tillåter alkohol) är tydligen de enda legitima anledningarna till att inte dricka. Det är mer socialt oacceptabelt att inte dricka alls, än att bli dyngrak och missköta sig.

Det är inte helt okej, att frivilligt välja bort alkohol utan att ha någon av dessa anledningar som backar upp ditt beslut. Och när jag svarar den korta versionen att "jag tappade sugen" tittar folk på mig som att jag har någon annan, riktig anledning som jag inte vill berätta.

Men det är sanningen. Jag tappade lusten till att bli berusad. Jag började rentav tycka illa om det. Jag vill ha full koll och det räcker med en drink eller ett par öl för att den där "hinnan" framför ögonen ska komma och jag gillar inte den känslan längre. Och jag behöver den inte. Dessutom är det helt jävla värdelöst att vara bakfull.

Jag sätter inte upp några gränser för mig själv, vill jag så får jag.. men jag vill inte just nu. Och det känns gött. Jag är piggare i huvudet, min kropp och hud mår mycket bättre. Min plånbok mår bättre. Och vet ni, jag har precis lika roligt om inte MER roligt när jag går ut, helt nykter.

Jag är trött på att hela tiden behöva förklara och försvara mig till varför jag inte vill dricka. Och vissa gånger har folk till och med försökt med "jo men kom igen bara en öl, fan vad tråkig du är". V u x n a m ä n n i s k o r.

Därför skriver jag det här inlägget, så att alla som är nyfikna kan få sin förklaring.

Kärlek och värme!

När änglar dör

2011-03-22T00:12:00.002+01:00

Är det inte konstigt hur man plötsligt minns saker man inte tänkt på på år när en människa dör.

Jag fick ett besked i fredags om att en barndomsvän till mig tog sitt liv samma morgon. Vi var under en period ett gäng tjejer som var, förutom riktiga fjortisar, bästa vänner. Det är så konstigt att inse, att alla minnen vi hade tillsammans plötsligt bara finns hos mig. Att en människa bara är borta. Det gör mig väldigt ödmjuk inför livet och tacksam för alla människor jag fortfarande har omkring mig.

Glöm inte att tala om för de ni tycker om och uppskattar, att ni gör det.

Hur kliché det än låter, man vet fan aldrig.

Dags att köpa ny digitalkamera?

2011-03-18T00:10:00.004+01:00

Tiden går ibland nästan obehagligt fort. Men är det någonting som går ännu snabbare så är det den tekniska utvecklingen! Kanske känner du ett litet sug efter en ny digitalkamera? Speciellt efter att du följt fotoskolan jag håller på 365saker.se?

Om du vill ha en helt vanlig kamera för att dokumentera semestern, barnen, polarna som är smidig att ha i väskan (utan separat kameraväska) finns det ett par enkla grejer att ha i åtanke.

Försäljarna pratar om megapixlar hit och zoom dit och irrar ofta bort dig i alla tekniska detaljer. Till sist står du där och bara "jaja, det blir säkert jättebra" eller går därifrån utan kamera för att du inte vågar chansa.

1. Megapixlar är bullshit. Ska du inte trycka upp dina bilder på en hel vägg behöver du inte en kamera med mer än 4-5 megapixlar. Så få MP är dock svårt att hitta på en kamera idag, men haka inte upp dig på om det är 10, 12 eller 14 megapixlar. 10 räcker gott och väl!

2. Zoom. Varning för digital zoom! Håll för öronen om försäljaren använder det som ett säljargument! Den digitala zoomen försämrar bildernas kvalitet och bör inte användas om du vill ha ett bra resultat. Det du isåfall ska kolla på är den optiska zoomen. Den brukar ligga runt (gånger) 4-5 och det är jättebra.

3. Skärmen. Skärmupplösning och hur stor display kameran har (2 tum, 3 tum) är inte superviktigt. Bilderna är till för att tittas på i datorn, eller skrivas ut till papperskopior, inte bläddras igenom i kameran, eller hur?

En annan sak att fundera på är om du vill att din kamera även ska kunna spela in film eller inte. Det kan bli lite dyrare, men kan vara en rolig funktion att ha. Det finns vissa kameror som spelar in i format som är anpassat för att läggas upp på till exempel YouTube.

Är det något annat ni funderat över med kameraköp, eller kameror i allmänhet svarar jag gärna på era frågor! Kommentera nedan eller maila till anna@fotodiket.com

Ha en fotografin dag!

Jenny Forsberg gästbloggar om sin bok "Den snälla företagaren"!

2011-03-07T07:04:00.001+01:00

Idag har jag besök av Jenny Forsberg som har skrivit boken "Den snälla företagaren - praktiska affärsråd för småföretagare". Mycket intressant, tyckte jag och tog tillfället i akt att ställa några frågor nu när hon är ute på bloggturné som jag fick äran att premiära.

Hej Jenny! Tack för att du vill hälsa på hos mig! Kan du berätta lite om hur "Den snälla företagaren" kom till?

Så länge jag har haft firma har jag skrivit ner information om företagandet,
om mina arbetsprocesser, om hur jag brukar utföra vissa arbetsuppgifter och
så vidare. Efter ett tag började jag fundera på om jag skulle samla ihop den
information som kan vara intressant även för andra företagare och göra det
till en företagarhandbok. Samtidigt har jag tänkt en del på att det verkar
finnas en nidbild av en företagare som någon som går över lik för att göra
affärer - en bild som inte alls stämmer in på de företagare som jag känner.
Och så en dag föll det på plats att jag kunde kombinera de här två sakerna -
företagarhandboken och att göra upp med myten om den elaka företagaren.

Under dina år som företagare, är momenten du skriver om saker som
du behövt fråga dig själv och erfara?

Absolut! Boken bygger på hur jag själv jobbar och på hur jag ser att
företagare i min omgivning jobbar.

"Den snälla företagaren" känns som om den handlar lika mycket om
personlig utveckling som om företagande, hur går det hand i hand
tycker du?

Ja, det har du rätt i. För mig som är soloföretagare hänger det förstås ihop
extra mycket: att utveckla företaget är att utveckla mig själv och vice
versa. Men jag tror att det kan hänga tätt ihop även om man driver ett
större företag: utvecklar man sig själv som människa så hittar man säkert
nya sätt att utveckla företaget också.

Du pratar om upprepning i marknadsföringen av ditt företag som en
delvis positiv grej. Hur tycker du att man skapar en bra
igenkänningsfaktor utan att bli tjatig?

Bra fråga, för ibland känner man sig ju bara tjatig ;-) Ett knep kan vara
att tillföra något nytt hela tiden, samtidigt som man "tjatar in"
varumärket. Om man till exempel vill få fler besökare till sin webbplats så
ser man till att det händer något nytt på webbplatsen ofta. Och varje gång
det händer något nytt så kan man berätta det, till exempel i sociala medier,
och i samband med det sprida länken till webbplatsen.

Hur ofta påminner du dig själv om att vara snäll företagare?

Jag blir påmind nästan dagligen genom att jag ser och inspireras av goda
exempel på snälla företagare - i sociala medier, i dagstidningar och bland
vänner och bekanta. Att låta sig inspireras av andra tycker jag är ett bra
sätt att själv bli en snäll företagare. Jag tänker fortsätta med det och
därmed fortsätta utvecklas till en ännu snällare företagare :-)

Varför ska vi företagare läsa din bok?

Jag hoppas att många vill läsa boken för att den är praktisk och konkret med
massor av exempel och övningar. Min förhoppning är att man ska kunna börja
använda den i sin egen verksamhet omedelbart. Och så hoppas jag förstås att
många är nyfikna på det snälla företagandet och vill utveckla det.

Har du något tips till oss företagare som inte står med i boken?

Hmm ... du menar att jag skulle ha behållit något tips för mig själv? ;-)
Nej, jag kan faktiskt inte komma på något. Men ett generellt tips är att
inte försöka göra allt på en gång, och inte ha dåligt samvete över allt man
inte hinner göra. Kanske väljer du en enda sak som du hinner med just nu och
som gör dig till en snällare företagare redan i dag. Då har du tagit ett
steg på vägen, och det är bra!

Till och med den 23 Mars kan du beställa ditt exemplar av "Den snälla företagaren" till rabatterat pris på tuk.se! Uppge koden BLOGG för 20% rabatt! Perfekt! Passa på nu.

Klicka på Jenny Forsberg för att komma till hennes författarblogg!

Stort tack till Jenny och trevlig läsning till er!

Anna

Skiträdd men glad

2011-02-26T01:37:00.003+01:00

Röker tre cigaretter på raken och tänker på hur tiden ibland går obehagligt fort fram. Helt plötsligt är det slutet på februari och jag har inte haft en fast anställning på en månad.

Jag är liksom egenföretagare.. på riktigt. Och det är så jävla läskigt. Och så jäkla kul!

Jag har en bra känsla i kroppen och i själen trots att den ekonomiska rädslan alltid ligger någonstans i bakhuvudet och pockar på min uppmärksamhet.

Jag känner mig enbart positiv och pepp, något jag inser att jag inte gjort fullt ut på ett tag.

Det är mycket grejer som händer och det känns bara så verkligt bra!

Kärlek!

A pale horse named death

2011-02-23T01:25:00.004+01:00

Fick ett bra musiktips idag. A Pale Horse Namned Death.

Sal från Type O Negative som dragit igång.

Som tur är är detta inte som Type O Negative,

och går därför alldeles utmärkt att lyssna på.

På hemsidan kan du förhandsbeställa ett signerat ex av digipacken för under hundringen!

Fick också tips på en förmodat rolig och underhållande film med Maynard James Keenan

(Tool, a perfect circle, etc) som fick nog av Los Angeles, flyttade till en gård

i Arizona och börjar producera vin.

Blood into wine heter den och hemsidan finner du --> här <--

Jag gillar verkligen att få tips när det är bra grejer!

Fotoskola på 365saker.se

2011-02-20T15:22:00.006+01:00

Imorgon publiceras första delen i fotoskolan på sidan 365saker.se! Woho!

Fotoskolan på 365 saker du kan göra är en specialare åt just den här sidanoch det känns otroligt roligt att få göra detta! Självklart också en gnutta nervöst. Tänk om ingen läser? Tänk om ingen tycker det är bra?

Ni vet, alla dom där tankarna.

Så, haka på nu! Det är en kurs för alla!

Varje Måndag i 9 veckor kommer en nytt inlägg i skolan.

"Alla Kan Fota!" som fysisk kvällskurs kommer Inga-Lisa Lundqvist Adler och jag att köra igång i April. Mer info kommer snart, men intresseanmälan kan man förstås göra redan nu på anna@fotodiket.com eller ingalistafoto@gmail.com

Imorgon som sagt, då jäklar!

För tidigt-bild på Bandit Rock

2011-02-20T02:23:00.003+01:00

Såg förresten igår att min "För tidigt"- bild nu ligger på förstasidan på bandit.se

Missade Betnérs program i fredags och väntar på att streamen ska komma upp.

Kan ju inte vara annat än bra.

Betnér-bilden är för övrigt (också) bra. Tänk den med smör på!

Fan så bittert Sara Kadefors

2011-02-19T11:27:00.002+01:00

Bloggsvar till Sara Kadefors som skrivit krönika --> här <--

Visst kan det vara frustrerande med människor som är överdrivet positiva. På facebook stör jag också mig på alla nyblivna föräldrar och hundägare ibland. Men varför stör det dig så mycket att folk är "goa" med varandra?

Är det verkligen en dålig sak att sprida lite goodwill kring sig, oavsett om det är på nätet eller i verkliga livet? Jag förstår att det blir märkligt när det "kramiga" förs in i jobbsammanhang, speciellt om man inte är "kramig" som människa. Men det finns faktiskt de som säger sin ärliga åsikt även på facebook. Utan att "fina du" är en överdrift. Hade det känts bättre om vi bytte ut det till "Du är för go"eller andra synonymer?

Jag tror inte det finns någon som förväntar sig att gratulanterna skulle dyka upp utanför dörren om han eller hon stängde ned sitt facebookkonto. Men jag tycker heller inte att vi ska underskatta de sociala medierna som interaktivt hjälpverktyg. Jag blockerar Farmville och all annan skit som cirkulerar, men jag ser också facebook som ett sätt för mig att snabbt och enkelt kunna skriva ett par rader till mina utländska vänner, hålla kontakter som man annars hade haft svårt att upprätthålla eller förbättra en nyskapad kontakt. Vi lever i ett hektiskt samhälle där allting ska gå snabbt och smidigt, och för att vara ärlig, hur ofta lyfter du luren för att ringa till din polare som flyttat utomlands och numera bor i en annan tidszon?

Jag har hittat boende via facebook. Jag har fått jobb via facebook. Jag använder även facebook för att promota mig själv enligt den "amerikanska mallen" du pratar om. Jag vågar säga att jag är bra på något utan att vara självgod. Sverige är fortfarande så inskränkta i jantelagen och det förvånar mig. Därför är det också svårt för oss att acceptera och se när folk mår bra och är positiva.

Det är som känt alltid mycket lättare att se, och tala högt om när folk gör något fel. Tänk om vi vore lika bra på att tala om för alla när de gör något bra? Oh, nej.. vänta. Det är ju det vi faktiskt gör på facebook redan. För att det är skrivet i cyberrymden, betyder det att vi menar det mindre då?

Kram stavas fortfarande kram och inte med "iz" på slutet. Jag vägrar bli förbittrad av att folk uppskattar varandra och sprider positivitet, oavsett om det är på nätet eller IRL. Har vi tur, kanske folk applicerar just det till sina verkliga liv så uppmuntra det istället för att försöka ha ihjäl det.

Day 14 – What you wore today

2011-02-17T23:50:00.001+01:00

Day 13 – This week

2011-02-17T17:24:00.000+01:00

Ja, två inlägg på en dag. Igår hade jag en produktfotografering att stå i så jag valde att bortprioritera det sjukt intressanta inlägget om.. min vecka. Really?

Måndagen tog jag morgontåget hem från Stockholm, blev upphämtad av min älskling på centralen (i limousine) som tog mig till Hagabadet. Där hade han bokat in en halvdag med massage, ansiktsbehandlingar och mani-pedi. På kvällen åt vi mysig middag på rellurang.

Tisdagen trodde jag fortfarande att det var måndag och missade morgonens skypemöte, bokade om det och åkte sedan ner på stan och inhandlade ett nytt objektiv. Sedan träffade jag min vän som skulle åka tillbaka hem till Australien dagen därpå. Vi åt 17 år gammal inlagd chili och jag spontanplåtade lite familjebilder åt dem.

Onsdagen bestod till största delen av produktfotografering. Det kom folk hit hela dagen i omgångar, jag älskar besök! Satt även och redigerade lite bilder från Close-up båten.

Torsdag: Spontantripp a'la långhelg till Paris och det är därifrån jag skriver nu. Har ett jättemysigt hotell i Mont Martre och tittar jag ut ser jag Moulin Rouge. Har precis checkat in och imorgon ska vi äntligen se Champs Elysée och Louvren med den gigantiska glastriangeln framför. Bara den lär ju vara tuffast! Snart blir det ut och käka mat! Det är ju inte direkt varmt men i alla fall inte minusgrader!

Får se om jag lyckas uppdatera mer i helgen! Ha det dunderbart allihopa!

Ps. Jag ljuger om en del grejer i detta inlägg.

Day 12 – What’s in your bag

2011-02-15T22:51:00.005+01:00

Idag tillförde jag något speciellt till min väska. En gåva jag fick från en av mina bästa bästisar, Siavash. Han var i Hong-Kong nyligen och semestrade och köpte en fickspegel till mig. Jag blev skitglad och samtidigt lite rörd över att han tänkte på mig, på semestern, i Hong-Kong, för att han visste att han skulle hem till Sverige och hälsa på.

Japp! Så den kommer nu att ligga i min sminkväska, som oftast är med i väsk-väskan tillsammans med ciggen, tuggummi (extra ekukalyptus), carmex, minst två olika pennor som alla är sköna att skriva med, hårband,spännen och plånka. Är det den stora väskan tillkommer kalender, anteckningsblock, socker, plastsked, handkräm, servetter, ibland kamera och andra bra och ha grejer. Typisk tjejväska fast med lite andra extraprylar, kanske.

Extremt oinspirerande inlägg idag men jag har en massa andra prylar att fixa. Ett än så länge hemligt projekt och en produktfotografering. Jag plåtar tejp. Fattar ni? Tejp! Jag älskar tejp!

Day 11 – Your siblings

2011-02-14T13:17:00.003+01:00

Ja, denna lilla serie kan lika gärna vara staten som vill få koll på mina relationer, åsikter, sysslor, etc. Därför försöker jag att svara på dessa frågor tillräckligt personligt för att det ska vara intressant, men också tillräckligt luddigt för att det ändå inte ska kunna gå att utvinna för mycket information.

Nojig? Absolut.

Nåja. Till mina syskon. Tre stycken har jag. Bröder. Alla äldre. Jag har aldrig bott med någon av dem eftersom de är "halva". De är alltjämt ändå mina bröder. Den som bor längst bort är den jag träffar oftast. Längst bort är långt bort. Sisådär en hundraåttio mil. De andra två bor i samma stad fast den ena har jag inte haft kontakt med på över tio år (jag är enligt honom inte hans syster) och den andra är bara stolt.

När jag var liten var jag ledsen och kände mig otillräcklig för att inte min äldsta bror ville prata med mig. Jag ringde honom första gången själv när jag var elva år. Jag var skitnervös och darrig på rösten. Det tog några gånger innan han svarade och jag ville inte lämna något meddelande på hans telefonsvarare. När jag väl fick tag på honom lät han inte alls som jag trodde. Han lät vuxen och tråkig och jag kunde avgöra på hans röst att han inte förstod varför jag ringde honom. Vi bestämde träff inne i stan för att ta en fika. Han bodde då ovanför Kaserntorget och vi gick och köpte bakelser på det där fiket på hörnet och gick sedan hem till honom för att fika. Jag minns honom som en tekniknörd.

Jag kommer ihåg en gång då farsan och jag var hemma hos honom när jag var liten (mindre än elva) och han hade köpt ett hemmabiosystem med 5 högtalare och en subwoofer, eller vad det heter, som låg under soffan. Han hade en TV där man kunde frysa bilden och en CD-spelare med mini CD's. Jag var mäkta imponerad och minns att jag undrade hur han kunde ha råd med allt det där. Jag visste inte ens att sådan teknik fanns.

Efter fikan hemma hos honom den där gången när jag var elva ringde jag varje år på hans födelsedag och sjöng. I några år. Sedan blev jag trött på att hela tiden vara den som ska "fixa".

Jag sprang på honom 2004 (eller 2005) på Metaltown på fyllan då vi återigen bestämde att vi skulle ta upp kontakten. Det visade sig att vi hade gemensamma vänner till och med! Vi har inte pratat sedan dess.

Jag älskar dom ändå, mina bröder! De gav mig något att vara mallig över när jag var liten och alla andra hade syskon nära. Jag hade minsann en i Norrland! Och jag blev faster första gången när jag var åtta bast! Allra mest älskar jag dom för att de har tillfört världen fem underbara brorsungar som jag älskar ännu mer! Och lika mycket som jag älskar dom skäms jag för hur dålig faster jag är som aldrig träffar dom. Åh, nu blev jag gråtig.

Hejdå bloggen för idag.

Helgen i storstan

2011-02-13T12:28:00.003+01:00

Om någon skulle få för sig att påpeka att jag inte har bloggat sedan i fredags med mina varjedaginlägg tänker jag låtsas som om jag inte förstår frågan och skratta lite.

Jag har varit på hårdrocksbåt som har gungat värre än någonsin förr, och då var jag nykter! Kameralinsen gick sönder då jag fick en högtalarmonitor på mig. Aj i själen och plånkan.

Grymt gig på Debaser Medis igår. Bandet Crystal Fighters började följa mig på twitter och jag kollade upp dem. Det visade sig att de skulle lira i Stockholm på Lördagen, då kändes det lite meningen att gå dit. Så det inte blir en i mängden av alla band man börjar lyssna på och inser att de var i ens stad och lirade bara någon månad innan. Eller samma vecka. Eller.. ja, ni fattar.

Stockholm är inte min stad. Jag älskar den, men det här är första gången jag är här som jag känner att jag verkligen inte skulle kunna bo här. Men det är skönt med en liten dos av staden, då och då.

Idag blir det Voodoo-utställning och sedan hälsa på min mams-kusin på sjukan.

Det jag egentligen ville säga är; att dagsinläggen har tagit helg och är tillbaka imorgon, Måndag.

Tjingeling!

Day 10 – What you wore today

2011-02-10T13:43:00.003+01:00

En av mina favorittröjor är en vinröd stickad kofta.

Den hänger över axlarna och är alldeles för stor.

Den var en gång rätt fin och sådär luddigt mjuk.

Nu är den mest bara nopprig, och den översta knappen är lite skev.

Jag fick en gång höra "you gotta love a girl in a too big sweater"

från en människa som gjort ett stort avtryck i mitt liv.

Just den här tröjan hade jag på mig då,

och kanske är det en av anledningarna till varför den är en favorit.

Jag gillar inte kläder. Det sätter in folk i fack alldeles för fort. Ofta fel, dessutom.

Day 09 - Your beliefs

2011-02-09T22:58:00.000+01:00

Jag tror på vänlighet. Lite som fantomen (och Håkan Persson) är jag snäll mot de snälla, men försöker även vara snäll mot dom som inte är snälla så att de kanske lär sig vad vänlighet är.

Jag tror på energier och affirmationer. What goes around comes around och det du sänder ut i omvärlden är det du får tillbaka.

Jag tror att mänskligheten håller på att knulla sig själv i röven och kommer att inse det när "the shit hits the fan" så att säga. Trots att vi egentligen redan är medvetna om det men väljer att styras av pengar. Nej, jag är själv ingen foliehatt men är heller inte främmande för en del av tankarna.

Jag tror på en massa andra grejer också men dagen har lite runnit mellan fingrarna på mig och alla saker jag tror på kommer inte hinna skrivas ned innan klockan slår nästa dag så jag vill helt enkelt bara avsluta med...

Jag troooor jag troooor på...

Day 08 - A moment

2011-02-08T23:51:00.002+01:00

Wow. So many moments.

Så många stunder, eller ögonblick som gjort en skillnad i mitt liv.

Det är svårt att välja ett.

Så jag väljer ett generellt.

De stunder man känner sig större än livet på något vis,

och samtidigt känner sig så otroligt liten på jorden.

Förstår ni hur jag menar då?

De stunder som gör att man tror att allt hänger ihop, att trådar är knutna över hela jorden och att just den gången är det meningen att man ska förstå just det. Att någonting bara var meningen.

Att det inte ens skulle gå att ignorera den stunden, för det skulle hänt ändå, på något annat sätt. När man inser det där jävla häftiga med att man lever och får förstå att man inte rår på sådana saker. När det lilla blir stort och så vidare.

De stunderna är mina favoritstunder.

Day 07 – Your best friend

2011-02-07T09:00:00.000+01:00

Min bästa vän. Får jag ändra det till mina bästa?

Jag har nämligen flera olika och har haft en del genom tiderna som helt klart är värda att berätta om.

Min första bästis heter Marie. Vi var oskiljaktiga och även de, i skolan kallade "lipsillarna". Det var vi mot världen och det var vi som tröstade varandra när vi blivit utsläpade på fotbollsplanen för att bli slitna i håret och knäade i ryggen. Vi tyckte om att klä oss i likadana kläder och låtsas att vi var tvillingar. Men det allra bästa vi visste vad nog att busa. När vi hade bus på gång tittade vi på varandra, rynkade snabbt flera gånger på näsan och sa "doodaa". Då jäklar.

En gång fick vi för oss att göra parfym. Vi smög runt i samhället där jag bodde, tog oss in på tomterna till husen, drog av alla kronbladen på blommorna i rabatterna och lade i en hink. Hinken gömde vi sedan bakom en krusbärsbuske i min trädgård vilken så klart snart hittades och vi tvingades skamsna att gå samma runda runt och be om ursäkt.

När jag var 9 flyttade mamma och jag. Min första bästis på nya stället hette Sayeh. Vi träffades när jag och Marie (som hälsade på) lekte försäljare och skulle låtsas knacka på hos grannarna i samma länga. Jag hann inte ens låtsasknacka innan Sayehs pappa öppnade dörren och tyckte att vi båda skulle bli presenterade för hans döttrar.

Jag började 4:an och blev bästis med Helena. Sedan Daniela (klicka på namnet för kul story). Sedan kom Johanna med i "gänget" och sedan även Ellinor. Sedan Cissi. Cissi och jag är fortfarande bästisar.

Men nu räknar jag även, utan inbördes ordning, Veronica, Johanna (en annan Johanna), Åsa, Anna, André, Madelen, Eric, Dannie, Månen, Christian, Pappa, Mamma, Björn (fast han bor i Australien sedan många år tillbaka), Siavash (som också bor i Australien) och mig själv som mina allra bästa bästisar.

Men jag tycker att bästis egentligen är ett orättvist ord, för det betyder ju inte att jag älskar mina andra vänner mindre, eller saknar de mindre när jag inte får träffa dom. Men det kanske är en kombination av hur ofta man träffas, hur mycket och bra man känner varandra och hur länge man funnits i varandras liv?

Eller.. vad definerar en bästis?

Det roligaste är nog, att alla mina "bästisar" inte ens har träffat varandra..

Day 06 – Your day

2011-02-06T16:34:00.004+01:00

Perfect day heter spellistan som jag skapat bara för er, idag! För alla som vill peppa, eller bara vill lyssna på en skön mix där alla låtar heter/handlar om något med bra dag. (alla utom sista)

Sovmorgon. Söndag. Skyndig frukost. Ner på stan för att bland annat gå till Japanphoto som jag upptäckte var stängt. Jag misstänker ett fokusfel i min gamla kamera som jag behöver kolla upp. Tydligen kan jag kompensera det själv genom någon inställning i kameran med det är bättre att det fixas på rikt.

Åkte ut med en vän och plåtade lite "på stan". Egentligen var vi på ett område där fotografering är förbjuden. På riktigt förbjuden, inte Beatrice Ask-förbjuden.

De hade snygg rost där.

Fika på stans bästa mack-ställe. Mack som i smörgås.

Hem, krypa ner under filten. Tröttheten!! Ska äta lite, ta tag i mig själv och fixa lite. Sedan blir det fika med en long lost vän.

Är så trött just nu att jag inte är helt övertygad om hur den här texten är formulerad, men det spelar inte så stor roll kan jag känna. Det har hittills varit en skön dag! Jag gillar söndagar.

Ciao

Ps. Slumrade till sittandes i sängen, as I wrote.

Foto: Biffen Jansson

Day 05 – Your definition of love

2011-02-05T20:13:00.001+01:00

Kärleken är den allra största drivkraften.

Alltid större än hat.

Alltid.

Day 04 – What you ate today

2011-02-04T19:43:00.006+01:00

Alltså, hur kul är det egentligen att veta vad jag äter?

Jag äter relativt onyttigt och är sjukt dålig på att laga mat.

Rättning; inte bara dålig utan även fantasilös.

MEN, det är en del av uppgiften så här kommer det..

Risgrynsgröt med kanel, socker och mjölk.

För några veckor sedan hällde jag curry på gröten istället för kanel.

Clumsy, much?

Ostfralla UTAN ruccola på café med vän.

Banan.

Middag - chili sin carne.

Sin betyder utan på spanska, och con betyder med.

Så istället för chili med kött gör jag (vego) chili utan kött.

Genomgående för hela dagen är att jag glömt att fota mina mål,

därför ser ni de flesta redan uppätna.

Nu blir det serietitt och OLW's stjärnor med saft.

Mer än så tänker jag inte äta idag.

Happy friday!

Day 03 – Your parents

2011-02-03T16:24:00.003+01:00

Mamma och pappa alltså. Morsan och farsgubben.

Var ska jag börja?

Morsan är kort, tjock och blond. Farsgubben är lång, smal och (var) svarthårig.

Nu är han grå i det hår som flyttat från toppen av huvudet till skägget.

När jag var liten hade min mamma en permanentad page och lugg. Nu för tiden är hon snygg i håret.

Mamma och jag har alltid bråkat, skrikit och slagits. Nu för tiden har vi en bra relation och pratar bra men när hon ringer för ofta eller ställer "dumma" frågor går jag omedelbart tillbaka till fjortis-anna och gapar "HEEEEJDÅÅÅÅ" till svar. Hon sov över hos mig för första gången sedan jag flyttade hemifrån (vid 16) förra helgen och det var riktigt trevligt.

Min mamma har en synskada som heter Retinitis Pigmentosa som krymper synfältet successivt. En normal person ser ca 180 ° medans mamma endast ser ca 10°. Tänk er att bita hål i botten på en glasstrut och sätta den stora ändan mot ögat. Med andra ord har hon inget pereferiseende, vilket såklart var väldigt praktiskt när jag snodde cigaretter mitt under näsan på henne när jag var alldeles för liten för att börja röka. Jag har alltid varit "hennes ögon" och jag förstår att det varit svårt för henne att vara tvingad att släppa kollen och lägga det förtroendet hos ett barn. Min mamma har alltid varit kompis med mina kompisar och det är så jäkla coolt. Vi har 14 gemensamma vänner (av mina vänner) på facebook. Japp, hon har facebook. Hon har även "Spottfay".

Pappa och jag har bråkat färre gånger än fingrarna på en hand. En gång var det för att jag vägrade städa mitt lekrum, han blev trött på mig och spikade igen dörren till mitt lekrum.

Jag blev förbannad och gråtskrek.

En annan gång höjde vi rösterna åt varandra, blev tjuriga och pratade inte med varandra på två dagar. Det var ett par år då vi inte träffades alls av olika anledningar men idag och sedan länge är min pappa min bästaste kompis och jag är så stolt över honom att det nästan gör lite ont.

Vi kör och mekar hoj, skruvar teknikprylar, fikar, hänger, skrattar och kollar på youtubeklipp tillsammans. Vi reser ibland tillsammans också. Oftast till norra Sverige.

Min pappa är en grubblare och det är roligt att höra hans funderingar när han tar mod till sig att yttra dom.

Mina föräldrar är så olika att jag ibland har svårt att förstå hur de någonsin kunnat leva ett liv tillsammans.

Men jag antar att det är sådant som kärlek ställer till det med ;)

Och glad är jag för det för här är jag ju..

Day 02 – Your first love

2011-02-03T00:26:00.000+01:00

Innan jag berättar om min första kärlek så ska jag försöka att distrahera er med en jäkligt bra platta som automagiskt poppar upp i Spotify om ni klickar -> här <-

Han hette Magnus.

Vi lekte med tågbanor och lade dominobrickor.

Jag var pytteliten och kär i säkert flera veckor. Vi var till och med ihop ett litet tag.

Tyvärr minns jag inte vem som skickade fråga-chans-lappen.

Han är lokförare idag. Och skäggig.

Day 01 – Introduce yourself

2011-02-02T01:05:00.004+01:00

Jag heter Anna.

Jag heter Carin i andranamn och har ett efternamn som bara vår släkt i hela världen har. Jag är född två veckor för sent och har sedan dess varit sen överallt, hela livet. (jobbar på det)

Jag är förföljd av en känsla att jag kommer dö ung, och försöker därför att göra allt jag vill göra, innan dess. Jag är rädd för vatten och för mänskligheten.

Jag blir skitglad av att drömma mig bort i en bra bok eller film, vill att alla ska fatta hur JÄVLA BRA den är, för att sedan få separationsångest när den är slut och önska att jag aldrig läst/sett den så att jag kan läsa/se den igen för första gången.

Jag är helt och fullt övertygad om att människan inte är skapt för att leva ett monogamt liv, men är ibland hoppfull om att jag någon dag kommer att bli överbevisad.

Min hemliga dröm är att få sjunga opera, eller sjunga över huvud taget när jag tänker efter. Musik är ett område jag inte skapat något inom, ännu.

Jag försöker att övervinna min stolthet och mitt ego, för att förstå mina egna reaktioner och resonemang. Det är inte alltid lätt. Jag blir sällan arg men när jag väl blir det är det befogat.

Jag fullkomligt älskar att leva och försöker att vara lycklig åt de små sakerna. Låter såklart otroligt pretto, men hur jävla häftigt är det inte tillexempel att; jag sitter här och skriver ut i "cyberspace" för att någon kommit på en manick som datorn? Och vem fan kom på att man kan äta en banan? Eller vem kom på att man kan bli full på ris? Ja, ni fattar.

Jag försöker varje dag att vara positiv för jag är så förbannat trött på bitterhet och cynism. Jag tror att, är man positiv kan två saker hända.

1. Jag kan lyckas smitta av positiviteten till folk runt omkring mig

2. Folk runt omkring tröttnar, kallar mig för hippie och försvinner ur mitt liv

Jag hoppas på det första.

Bloggspark i röven

2011-02-01T23:46:00.004+01:00

Dags att kicka igång igen. Lite bloggövningar som jag hittade här. Kan vara skoj för att få igång skrivandet lite.

Jag har redan halkat två dagar efter men tänker att det kanske inte gör så mycket eftersom februari ändå bara har 28 dagar? Jag kör på med första inlägget nu - missinassen.

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment.

Jag vill att Åsa, Singelkillen och Felicia ska göra samma sak.

I've been dying since the day I was born.

2011-01-06T20:25:00.002+01:00

Vi är så jävla dåliga på att verkligen se. Bra på att ta saker för givet. Det är också lätt att säga det, att man inte tar saker för givet. Men det gör vi. Jag gör det. Jag tar för givet varje gång jag vrider på kranen, att det ska komma vatten.

Jag tar i detta ögonblick för givet att min dator, dongel och hjärna ska fungera så att jag kan skriva detta inlägg. Jag tar för givet att lägenheten inte ska brinna upp, för jag har stängt luckorna till kakelugnen. Jag tar för givet att solen går upp imorgon, att mina vänner finns kvar, att mina föräldrar ska svara i telefonen nästa gång jag ringer dom. Eller möjligtvis att dom ringer tillbaka. Jag tar för givet att spårvagnen ska ta mig till jobbet, att jag har råd att köpa mjölk till kaffet, att jag kan äta mig mätt när jag är hungrig.

Och jag blir precis som alla andra irriterad eller ledsen när dessa saker inte blir som jag tänkt mig.

Folk har en tendens att ifrågasätta mina halsband. Förr hade jag en silverlänk med några berlocker. En bergskristall, en Lapis Lazuli, en älgruna och ett par sönderknycklade gamla solglasögon som liknade en gubbe. Det var ju konstigt. Efter det hade jag en liten mörkgrön skinnpåse i ett långt skinnband med stenar i. I den lade jag sedan i ett knippe med hår från min katt, för jag ville ha med mig en bit av Smulan jämt, även efter hon dog. Det var ännu konstigare.

Nu har jag min födelsebricka. Av någon anledning tycker folk att det inte är ett smycke och frågar varför jag har den på mig. Jag brukar svara att jag tycker den är fin, och sedan, med glimten i ögat "och sen så vet man ju aldrig vad som händer". Det ligger mer sanning i det än vad jag kanske erkänner. Man vet verkligen aldrig. Jag kanske kliver ut i gatan framför en bil som inte hinner stanna och får huvudet söndermosat och dör. Då kanske halsbandet ligger kvar innanför tröjan och gör en identifiering lättare. Praktiskt.

Ibland känns det som om jag är nära döden hela tiden. Som om döden hela tiden har iakttagit mig men att jag slipper undan. "live fast - die young" liksom. Speciellt de tillfällen då jag med stor insikt förstår det stora i det lilla. När jag är fullt och helt närvarande i nuet och inser hur jävla häftigt allt är. Hur vackert det är. Hur pengar inte spelar den minsta roll, eller något annat materialistiskt, egentligen. Hur övermäktigt det är att jag lever, och förstår det jag ser och upplever. Inte blundar eller gömmer mig bakom skygglapparna. Inte låter bitterheten ta mig. Verkligen ser andra människor och på en sekund ser igenom dem.

I det är jag lycklig. Jag försöker så ofta jag kan att påminna mig.

Jaha hur tänkte ni nu Moderaterna?

2011-01-03T22:21:00.004+01:00

Min gamla gymnasielinje kommer att läggas ned

från och med 2012. Det har Moderaterna bestämt för den är nämligen till hälften praktisk och andra hälften teoretisk och det går inte för sig. Antingen ska man läsa en helt teoretisk linje, eller en helt praktisk arbetsinriktad.

Som ni ser här nedan är exempel på dessa teoretiska linjer natur, samhäll, estetiska (hur nu denna kan vara helt teoretisk?), teknik eller humanistisk linje.

De praktiska är bygg, fordon, hantverk, naturbruk eller el-linjer. Dessa yrken som idag går under kategorin "arbetarklass".

Jag känner att detta är lite tvetydig politik då Moderaterna vill få in folk på arbetsmarknaden men samtidigt inte erbjuder vettiga alternativ för att skapa möjligheter. Är du inget läshuvud får du alltså inte möjligheten att skapa dig en annan verklighet än den som tillhör "arbetarklassen".

Känner du inte att en teoretisk gymnasial utbildning är för dig, tvingas du till en yrkesinriktad utbildning som sedan slussar dig in i arbetarklassen. Ett annat alternativ är att välja att inte studera på gymasienivå alls.

Då får du kanske svårare att få jobb eftersom en stor del av arbetsmarknaden fortfarande är upphängd på ett bra CV. Fler och fler företag går lyckligtvis nog över till att välja rätt personlighet för jobbet idag och inte vad du har på ett papper.

Och vad händer då? Jo - en högre nivå av arbetslöshet. Precis det som Moderaterna vill motverka.

Tar jag i så jag spricker nu eller ser ni samma ekorrhjul som jag?

Nyårsbröllop

2010-12-30T22:20:00.003+01:00

Förbereder mig mentalt inför en bröllopsplåtning imorgon.

Brudparet kommer bokstavligen firas med buller och bång.

Här är ett litet urval av bilder från mina goda vänner Henrik & Marias bröllop i September som jag fick äran att dokumentera.

Vi får se hur resultatet blir imorgon!

Gott Nytt År på er allihopa!

Reinfeldt, du gör dig själv en otjänst.

2010-12-13T00:04:00.004+01:00

Jag blir trött igen.

Ja, det är ganska förvånande och förargande att en självmordsbombare tog död på sig själv mitt i centrala Stockholm och jag är glad över att han misslyckades med att ha ihjäl fler. Det är Sverige, liksom? Helt bisarr.

MEN. Jag har lyssnat på radion idag. Jag har hört ett uttalande från Fredrik Reinfeldt som säger att vi ska få ökad polisiär närvaro, och att vi ska ha tålamod och tillit till demokratin. "– Det finns en risk att det skapar oönskade spänningar i vårt samhälle och misstänkliggör vissa individer. Det är därför viktigt att hålla sig till det vi vet och stå upp för den tolerans som vi vill ska prägla vårt samhälle. Vi måste ha tålamod med vår demokrati och låta den arbeta med detta."

Jag har lyssnat på en polischef som säger att vi ska vara vaksamma för misstänksamt beteende, för kriminella som är på väg att göra en kriminell handling uppträder ofta nervöst. Då ska man avlägsna sig från platsen omedelbart och ringa polisen.

Jag har lyssnat på den svenska terrorexperten Magnus Ranstorp som rubricerar gårdagens gärning som en terrorattack.

Fredrik Reinfeldt. Det du uttalar dig om planterar såklart precis det du varnar för. Misstänkliggörande av vissa individer. Och hur tänker du egentligen när du säger att vi ska ha tålamod med vår demokrati? Menar du tillit till representanterna, att ni sköter ert jobb? Eller menar du demokrati som i MR (FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna)? Jag förstår inte. Jag tror dessutom inte att eventuella framtida självmordsbombare kommer att ha överseende med en ökad polisiär närvaro. Vill han spränga sig så gör han nog det, oavsett om det finns poliser i närheten eller ej. Det bidrar endast till att inte bara civilister, utan även ett par poliser stryker med.

Kära polischef. Det du skapar bland svenska folket nu är paranoia. Polisen patrullerar gatorna men vem ska ta alla hysteriska samtal? Larmtjänsten? De som har minsta uns av oro för att detta kommer ske igen kommer att se potentiella självmordsbombare överallt. Stackars lilla människan med panikångest som vågat sig ut för att handla julklappar som helt plötsligt får en insatsstyrka på sig. Eller andra nervösa människor som är nervösa för just - potentiella självmordsbombare. Hysteri I tell you.

Hänt är hänt och jag förstår att det var oförutsägbart. 12 minuters varsel är för lite tid för att försöka förhindra något sådant. Men det ska bli intressant att se hur detta artar sig eller urartar och jag kommer gladeligen titta på. Utan paranoia. Blir jag sprängd på köpet - synd.

Sunday night sketching

2010-11-22T02:06:00.001+01:00

Söndagnattens skissövningar.

Dags att få hjärnan och pennan att koppla igen.

Ja. Jag kladdar på kuvert.

Sons of Anarchy

2010-11-17T22:41:00.004+01:00

Färdigtittat på avsnitt 10, säsong 3. Det är ju så spännande så man nästan kissar ner sig lite. Det värsta med att följa en serie och kolla på avsnitten så fort de finns tillgängliga, är ju att det är en HEL VECKA till nästa avsnitt.

Uff.

Jag ska nu ägna en dryg halvtimma åt att rita digitalt. Det var länge sedan.

Ni kanske får se resultatet sedan.

Hej tomten.

2010-11-16T23:57:00.003+01:00

Hej Tomten.

Jag gillar den här saken och jag har varit jättejättesnäll hela året.

Fotosuget börjar komma tillbaka och jag känner att jag lite "vuxit ur" min nuvarande kamera.

Mäkta dyrt med det huset jag är sugen på dock och blev lite besviken när jag såg att Scandinavian Photo som jag tycker bra om ligger på 15:e plats på Pricerunner.

MEN! Skit in skit ut som man brukar säga så jag får väl helt enkelt jobba på vad (och hur) som plåtas, istället för vad det plåtas med tills jag antingen

1. Letar rätt på var tomten bor och smörar upp honom i brygga

eller

2. Sparar pengar.

Siffror kan vara roligt!

2010-10-28T23:41:00.003+02:00

Dag 4 efter att första videon laddades upp för Music vs.

899 visningar av den engelska versionen

368 av den svenska

798 besök på hemsidan

258 medlemmar på Facebookgruppen

70 delningar av videon på Facebook

4:e plats på googlingen "Music vs."

Plus lite andra fina länkar på utomstående hemsidor och omnämningar i till exempel senaste numret av Scandinavian Tattoo Magazine.

Jag är väldigt glad för uppmärksamheten och hoppas att det leder till att folk anmäler sig också! Gå in på www.tobiasregistret.se för mer info.

Men det bästa är att det kommer mera.

Sleep is the enemy.

2010-10-13T00:20:00.002+02:00

Sovit middag alldeles för länge och drömde att jag åkte Highway #1 mellan Los Angeles och San Fransisco. Det var varmt och skönt och utsikten var underbar. Det var en gnutta Twilight i luften men vad gör det, jag älskar ju vampyrer. Vilket påminner mig om att jag fortfarande inte sett sista filmen i serien. Vi hamnade hos två pojkar som bodde i ett film-bibliotek. De hade HUR mycket filmer som helst, massa godis och det låg Lego över hela golven.

Sedan vaknade jag.

Imorgon är det Danko Jones på Trädgårn och jag hoppas såklart på att få höra mina favoriter. En av de kan du höra här.

Den 18:e kommer vi att premiära den riktiga hemsidan för Music vs. [ ]

Kolla in den då på www.musicvs.com.

Tills dess kan du såklart gå med i Facebook-gruppen och hålla dig uppdaterad här.

I love music. Do you?

Mycket nöje!

2010-10-05T21:49:00.003+02:00

Det är fan svårt att skriva Limerickar.

Jag försökte nu en snabbis och kom fram till det här;

There once was a sir from Milan

who fell and got stuck in a barn

The barn caught on fire

and his friends shouted "Sire!"

the last of his words said was "darn".

Utmana mig och skriv en bättre!

2010-10-04T00:55:00.002+02:00

Jag bara skojade. Det gick över. Ni få själar som läser måste ju tro att jag är manisk. Jag tror inte att jag är det, jag tror bara det går så länge mellan blogginläggen och så mycket hinner hända emellan som inte skrivs ned här.

Så. Jag kom precis på att jag mår skitbra. Jag är glad, jag är pepp på det mesta helt utan - eller på grund av många olika anledningar. Jag har tokmycket att stå i, mitt hem ser ut som ett bombnedslag, har dåligt med pengar, eksemet i ena handen har kommit tillbaka lite.

Men vad gör det när jag har så mycket annat som gör mig på gott humör? Och jag tänker inte låta en endaste liten människa ta energi ifrån mig som jag inte frivilligt ger ifrån mig.

Så. Nu vet ni det!

2010-09-22T00:01:00.002+02:00

Jag håller på att bli (mer) cynisk och förbittrad.

Uppenbarligen, eftersom jag lyckats göra flera personer i min omgivning upprörda på bara ett par dagar genom att agera som jag tycker känns rätt.

Är det såhär det är att vara kvinna och se efter sitt eget?

So be it.

Jag ska ta mig ett järn

2010-09-19T22:29:00.003+02:00

Japp, idag kör vi första dagen med järntabletterna! Nu ska den här jävla tröttheten rådas bot på.

Jag har så mycket jag vill göra och borde göra men ingen ork,

och sitter man och nästan somnar på kontoret är det något fel som är trasigt.

Jag känner mig som hundra år och sjuk i kroppen. Jag orkar ingenting och sover bort dagarna.

Idag har jag varit och röstat och sedan på apoteket, kommer hem och vill redan gå och lägga mig igen.

Jag fick recept på 400 tabletter så jag måste ha ganska kraftig järnbrist.

Heja Dr. Wolf! Heja järntabletter! Heja inte att baja sten, men rågbröd gör nog susen!

J och jag hade sagt att vi skulle ut på en öl i helgen och jag hade nog nämnt det för farsgubben,

när jag berättade om "diagnosen" sa han;

- Men du skulle väl ut på krogen ikväll?

- Mja, kanske? Vadå då?

- Ja? Du får la ta dig ett järn där.

Nu blir det åka av igen!

Snart drar vi igång Music vs. på rikt.

Funny thing.

2010-09-14T21:22:00.002+02:00

Tommy Lee just called me sweetie.

Nu blir det åka av!

2010-09-08T00:54:00.004+02:00

Som vanligt mycket i görningen!

Imorgon bär det av mot storstaden och hårdrockskryssning, bröllop och annat skoj.

Fotosession med Raubtier, som släpper "Skriet från vildmarken" 22 September,

första singeln från den kan ni höra här.

Utöver det håller jag just nu på med ett litet projekt som jag hoppas kommer bli större än litet.

Mer info om det kommer snart. Tack till D som leker support till mig mitt i natten!

Nu ska jag sova sju kvart i timmen.

Att bli drabbad av Leukemi

2010-08-31T00:22:00.003+02:00

På semestern i Finland fick jag reda på att en bekant och kollega har blivit diagnostiserad med Leukemi. Det har gått så långt i hans sjukdomstillstånd att det inte längre går att behandla genom kemoterapi, utan han måste genomgå benmärgstransplantation, eller stamcellstransplantation som det också kallas.

Detta vill säga, om han hinner hitta en passande donator i tid.

Vi är alla unika i vårt DNA, och därför är det extremt svårt att hitta två personer som "passar" ihop. Bara hälften av alla drabbade av Leukemi får hjälp i tid trots att det finns över dubbelt så många donatorer som drabbade.

När du anmäler dig som donator och förhoppningsvis också blir godkänd, syns du i donationsregister över hela världen. Du har alltså chansen att hjälpa människor inte bara i Sverige, utan överallt.

Det finns två olika sätt att donera dina stamceller. Mer information om det finns här.

Tyvärr är chansen väldigt liten att du någonsin kommer att "bli matchad", trots att du finns kvar i registren till den ringa åldern av sextio år.

Jag har bestämt mig för att ansöka om att bli donator.

Det som fick mig att uppmärksamma Leukemi på riktigt var när jag fick beskedet att en kollega och bekant har blivit drabbad. Jag ringde till Tobiasregistret för att fråga lite om hur man går tillväga och hade jag vetat hur "enkel" processen är, hade jag ansökt för länge sedan.

Hjälp mig att uppmärksamma detta och läs gärna mer på Tobiasregistrets hemsida och ansök du också!

Någon utav oss kanske kan hjälpa min kollega och andra att fortsätta leva.

Hej hemma.

2010-08-22T14:35:00.002+02:00

Jomen ni vet, när man väl kommit hem efter att ha varit ute och flängt ett tag. Då, när det är sådär skönt att sova i sin egen säng, sitta vid sitt eget bord och duscha i sin egen dusch fast att man egentligen inte vill vara hemma alls?

DÅ. Då är det så sjukt svårt att få någonting vettigt gjort.

Why not?

2010-07-27T19:34:00.003+02:00

Japp! Hit ska jag.

Till ett slott mitt i Polen, någonstans. Jag är inte ens riktigt säker på

i vilket väderstreck det ligger. Men dit ska jag.

Bolcow.

Castle Party Fest.

Jag hoppas att det blir lika bra väder som på bilden.

Jag hoppas också att jag inte irrar bort mig på vägen.

Sedan hoppas jag såklart att jag kommer ha

nästan obehagligt jäkla roligt och trevligt!

Äh, men jag drar till Polen liksom.

Tågskvaller

2010-07-27T01:21:00.000+02:00

När SJ briljerar med sina avgångstider och folk får panik medför det en trevligt "bi-effekt".

Folk tar kontakt med varandra.

Jag fick höra lite skvaller om en ny film av Colin Nutley som kommer komma i vinter. Medverkande är såklart Helena Bergström, men jag TROR även att Rickard Wolf och Per Oscarsson är med. Och hon "Mimmi" från Mimmi och Råine i fjällen, ni vet? Ing-Marie Carlsson tror jag bestämt att hon heter.

Jag frågade vad det var för film de jobbade med, men det fick de inte svara på. Vad jag däremot fick fiskat fram var att det är en ganska improviserad film, vilket låter spännande.

Och så berättade hon om en scen när ... smyger... och sen så... han..

Kan det vara en Änglagård? Hmm..

Whatever happened to Ami?

2010-07-20T23:51:00.002+02:00

För ett tag sedan höll jag på att förgås av nyfikenhet gällande "whoamamiwhoami".

Jag satt med numerologi och allt möjligt för att försöka luska ut vem det kunde vara.

Nu har det kommit upp fler klipp och det börjar likna musik.

Hon, om det nu är hon själv, visar sitt ansikte!

Någon som känner igen henne?

De fem senaste klippen är nya, och de kan ni se här.

Och en slank han hit, och en slank han dit..

2010-07-20T22:32:00.002+02:00

Åh, jag blir så otålig. Ibland ni vet, kan det vara lite kul och spännande att vänta på svar från någon annan. Men just nu blir jag bara frustrerad och otålig för att saker och ting är "out of my hands."

Okej. I helgen är det Pink. På Lördag. På Fredag åker jag till Stockholm, för ett möte på Lördagen. Åker hem igen lagom tills att jag kanske hinner gå på Pink, om jag köper en biljett vill säga. Men det här beror helt på om jag åker till Polen nästa helg eller inte. Åker jag inte till Polen, har jag råd med en Pink-biljett. Åker jag till Polen, får jag skippa Pink.

Om jag kan/ska åka till Polen får jag förhoppningsvis veta imorgon. Då kan jag börja kolla biljetter. Efter Polen ska jag till Tyskland på möte. Efter Tyskland ska jag jobba som vanligt ett par dagar, sedan ska jag till Stockholm. Jobba lite i Sthlm. Från Stockholm åker jag till Finland. Då har jag semester. Från Finland åker jag förhoppningsvis till Ryssland, tillbaka till Finland i ett par dagar, tillbaka till Stockholm. Från Stockholm åker jag till Tjeckien. Sedan är semestern slut och då ska jag jobba som vanligt igen.

Jorååsatteeeeh. Det är lite mycket fläng. Det känns visserligen bara underbart roligt men som sagt, det hade inte varit lika stressande och jag hade inte varit lika otålig om jag bara kunde få svar på allt nu, helst igår.

Tack också till T som hjälper till att snabba på processen ett slag.

Livet på en pinne.

2010-07-19T00:09:00.002+02:00

Igår var det blåbärsplockning för hela slanten.

I morse; en tupplur i gräset efter mastodontfrukost.

"Livet på en pinne"

Sedan var det kalajs för två av mina älsklingsungar,

jag kom inslagen som ett paket.

Fast jag hade riktiga presenter med mig också.

En väldigt skön helg, men som vanligt alldeles för kort.

These too tell a story..

2010-07-17T15:06:00.003+02:00

...

and I will paint my nails

in the colour of sorrow

until I see your face again.

God Natt, Hultsfred.

2010-06-29T23:54:00.002+02:00

Ska jag vara ärlig blev jag förvånad när jag fick reda på att Hultsfred över huvud taget skulle köra festivalen i år. Sedan tänkte jag "tappert, fan." Det är hårt att tävla med alla uppkommande festivaler som är lite mer nischade, lite mer lättillgängliga.

Men det är såklart med en lagom dos sorg i hjärtat som jag säger tack och hej till Hultsfred ändå. Det var "Hultan" som blev premiären för festivalbesökandet, tältandes i "Jojjes dagis för 84:or" på lercampingen. Underbara tider.

Några highlights;

- Jojjes dagis för 84:or, såklart.

- Massive Attack 2003 - alldeles magiskt och helt klart en av de bästa gigen of all times.

- När Linkin Park ställde in och In Flames hoppade in med T-shirtar tryckta "LinkIn Flames" 2003

- Jag mötte en vän för livet, 2002. Hej Jimmy!

- System of a Down - Spiders, sett från scen när basisten lungt lutar sig tillbaka mot basstacken och tänder en joint. Inte för att jag förespråkar knark, utan för att han såg så oerhört belåten och skön ut där han satt och skådade ut över sin publik liksom.

- Gåshuden och semi-tårarna när Alice in Chains framförde Rooster 2006

- Serj Tankian och Blue Foundation 2008

Sov gott Hultsfred!

Vardagslyxare.

2010-06-29T15:40:00.003+02:00

Jag har en kompis som heter Christian.

Han är en vardagslyxare. Det tycker jag är bra.

Men han är rolig på andra sätt också!

Han hittar alltid en massa annorlunda prylar.

När jag var hemma hos honom häromdagen,

möttes jag i hallen av en rad hörlurar i olika färger. Varför?

Jo, då kan man nämligen matcha med de kläder man har på sig.

Jag tror att han kommer använda de vita allra mest.

Midsommar

2010-06-27T21:07:00.002+02:00

Klassisk svensk midsommar.

Sill, potatis, nubbe, familjebråk, fästingbett, barnaskratt, vattenkrig, bastu.

Det enda som inte riktigt stämde var att regnet uteblev och likaså fyllan.

Skönt.

John Grant på Pustervik

2010-06-23T00:48:00.003+02:00

Ikväll gick jag på spontankonsert med John Grant och kärleken är total.

Vilken jävla pipa! Det är bra på platta, men SÅ mycket bättre live.

Sådär skönt svart, bittert och vackert.

Tack Kristoffer som bjöd med mig!